Aftonbladet – 30 april 1852, sida 2

Rowland Jones ännu denna afton och tvinga honom -att säga hvad han har sagt till dig. Någonting hade passerat emellan honom och läkaren, som Edward ej ville hafva fram, och mrs Gwyms hotelse hade åsyftad verkan Men hon såg förargad och uppretad ut. Ni har ett så otåligt sätt, m:rs Gwyms, förebrådde han henne. : Jag är en mor som begär underrättelse om mitt sjuka barn,, sade hon. Fortsätt. Hvad sade han? Hon skall lefvan — liksom för att hjelpa honom på tråden. Hon skall lefva, derom hyser han intet tvifvel. Men han tror — nej vrid ej edra händer så der — jag kan ej berätta, om ni ser så orolig ut; ni kan sannerligen skrämma bort folk., Jag talar ju ejs, sade Eleonore med låg, ihålig röst; bry dig ej om huru jag ser ut, hon skall lefva.v Men hon blir en krympling för hela sin lifstid — så! Ni ville sjelf hafva det framp, sade han vresigt. oEn krympling för lifstiden, upprepade hon långsamt. Och jag är ett och tjugu år äldre än hon!s Hon suckade tungt. xOch efter vi nu tala derom, vill jag just säga er min tanka, sade han brådskande och förlägen. Jag har många kreatur, och gården är ganska tungbrukad och fordrar så mycket arbete som en frisk qvinna kan medhinna, Och derföre ser ni..., Han fortsatte ej längre emedan han önskade att hon skulle förstå hans mening utan ord. Men hon ville icke. Hon fäste sina mörka ögon på honom, såsom läste hon i hang själ, tills han nedslog sina ögon för hennes blick. Nå väls, sade hon slutligen, säg ut! Kom ihåg att jag har mycket att reda för mig ännu, och min styrka är min dotters styrka. Ni är mycket god. Men, allt väl betrak