Aftonbladet – 30 april 1852, sida 2

andra länder, såväl 1 Europa som i Amerik: denna sednare alltmera lemnar rum för fö; bättrade metoder, hvilka mer eller mind närma sig Jjudmetoden. P. E. Svedbom. Om Bleksoten och Bränvinssuperiet i Sverige. Af professor M. Huss. (Slut frän gärdagsbl.) Hvarest kan grunden sökas till svenska folkets be gär efter berusande drycker och särdeles efter brär vin? Man kar velat söka denna grund i värt härda kl mat och förmenat, att nordbons kropp i strid me detta klimat skulle behöfva nägra kraftigare retmt del för att kunna uppehållas. Detta är i hvarje här seende falskt, man må derför andraga hvilka sk: som helst. Voro ej vära förfäder ett kraftigt oc starkt folk, innan bränvinet fants ibland dem? -Ä m tidens arbetare, som icke säper, mindre arbetsföi mina e uthållig eller mindre härdig till arbete, mir dre fen. eller mindre stark, än den som super? Li tom oss o.rföre ej undskylla oss med klimatet, uta fast mera in igkomma, att Skaparen i sin allmal städse förumnar det slägte, som fått sig anvisadt e lånd att bebo, förvNäga att uthärda detta lands kl mat och nator, huru härda dessa än mä vara; någr konstiga retmedet behöfvas härföre icke. Man har ock sagt, att svens a arbetsklassens föd är så härdsmält, att matsmältni gsredskapen behöfv retas genom sprithaltiga drycker, för att den ska kunna smältas och komma kroppen till godo. Veter skapen förkastar eft dylikt antagand. som grundfalsk Sannolikt var svenskens föda lisa bär d fordom, inna bränvinet fanns, och dagliga erfäremkb ten visar os nogsamt, hurusom den icke supande arby?taren njut af en trisk och stark kropp, hvilket ej k nde var händelsen, om den knappa och härde föda, Mvar: han lifnärer sig, ej skulle fullständigt uppta 725 matsmältningen. Man har trott sig böra antaga en låg bildningsgn och bristande upplysning säsom en bland orsakerna til, svenska allmogens begär etter berusande drycker. Detta är i flera afseenden ogrundadt; ty, utom det at! svenska allmogen var vida mera obildad under tordna tider, då bränvin ej fanns eller ej sä allmänt missbrukades, så kunna vi med stolthet säga, att den svenska arbetande samhällsklassens bildning nu står minst sägdt lika högt, om ej högre, än uti de flesta öfriga europeiska länder. Bristande gudsfruktan, bristande religiös känsla och likgiltighet för uppfyllandet af kristendomens bud har man ock anfört som en bland orsakerna. Det kan ej förnekas, att ju ej ett liknöjdhetstillstånd i religiöst hänseende under sednare ärtionden mer och mer tilltagit; men då man anser denna liknöjdhet som orsak till bränvinssuperiet, förvexlar man orsak och verkan. Jag tror deremot, att det just är bränvinssuperiet, som alstrat den religiösa liknöjdheten, och ej tvertom. Lät ock vara, attflera orsaker kunnat samverka till framkallandet af denna liknöjdhet; men den förnämsta torde dock, enligt hvad ofvan blifvit anfördt, böra sökas uti bränvinet. Lätom oss söka orsakerna på närmare håll, och vi behöfva ej länge forska för att finna dem. Den förnämsta orsaken till bränvinsmissbruket i värt land, bland värt folk, ligger uti lagstiftningen. Lagarna tillåta nemligen både husbehofsbrärning, hyilken begagnas af bonden och den mindre jordegaren, och fabriksbränning eller så kallade konstbrännerier, hvilka utöfvas af de större jordegarne. Dessa tillverka samfäldt med förenade krafter och med sällspord idoghet den flod af 40 millioner kannor bränvin, hvilken årligen utgrenar sig i otaliga bäckar öfver värt land. Dä mänga andra af vära näringar äro tungt och härdt beskattade (t. ex. vårt bergsbruk, värt jordbruk), har det lyckats bränvinsnäringen att blifva jemnförelsevis lågt beskattad, på det den mä kunna frambringa den förädlade (?) varan för möjligast lägsta pris. Svenska folkets vid riksmötena församlade ombud, hvilka i så mänga frägor under de sistförflutna 40 ären ständsvis visat sig hafva sä skiljaktiga meningar, hafva dock varit eniga i en punkt, och denna punkt är en hägnande ömhet om bränvinsbränningens befrämjande och bränvinsbrännarens fördel. På grunden af denna lagstiftning -hvilar den andra hufvudorsaken till värt bränvinsmissbruk, och denna Är bränvinets lätta åtkomlighet äfven för den mindre bemedlade. Sä länge som arbetskarlen kan för några skillingar berusa rig, så länge är någon inskränkning i bränvinsmissbruket hvarken möjlig eller ens tänks bar. Uti intet land i Europa kan bränvin på krogar och näringsställen erhällas till så lägt pris som i Sverge. Ständigt päfinnas nya beredningssätt, alla hatvande samma mål, att nemligen tillverka varan för sä låg-tillverkningskostnad som möjligt, för att sedan kunna försälja den till möjligast lägsta pris. Detta läga pris gör, att den så lätt kan ätkommas och i så mycket större mängd förtäras. Till dessa tvenne grundorsaker sälla sig flera af mer eller mindre betydenhet. Bland dessa mä nägra anföras. Först må då anföras den hos svenska folket så inrotade, frän slägte till slägte fortplantade, tro, att bränvin är nödvändigt för arbetaren för att kunna arbeta, nödvändigt för att han skall kunna wuthälla med sitt arbete, nödvändigt för att.han dermed må kunna, som det heter, stärka eller styrka sig. Lyckligtvis börjar denna falska tro nu att mängenstädes rubbas, då man ser, att den icke-supande arbetaren athäller med arbete och bibehäller sin kroppsstyrkå lika väl som der måttligt supande och alltid vida bättre än den omåttligt. Rubbningen i denna tro har hufvudsaklig män ästadkommits genom förenade välsignelserika bemödanden från nykterhetsföreningarne och den del af kyrkaus tjenare, hvilken på gruud af let gudomliga ordets bud predikat nykterhet och ej ätit afskräcka sig af den smälek, som bränvinsbränare, bränvinsförsäljare och flaskans tillbedjare ej.sälan rikligt tilldelat dem. : Härmed sammanhänger, att öfvertygelsen om bränrinets dels obehöflighet som mättligt bruk, dels skadighet och förderflighet som missbruk, ej ännu kunvat bibringas flertalet medlemmar af de arbetande slasserna. Denna brist på öfvertygelse gör, att de änka: ej är det skadligt att taga en sup eller två pä dagen, ty så har far och farfar ock gjort och ändä rarit dugtiga karlar.. De betänka ej, huru lätt vavan leder på afvägar, kuru kört steget är från mättighet till omåttlighet, samt att det just är åsigten mm det mättliga brukets oskadlighet, som förr eller ednare framkallar omättligheten med alla dess föjder. Ej obetydligt bidraga ock exempel och vana. Förldrar föregå sina barn med exempel att begagna ränvin! Härigenom inplantås hos barnet vanan att e denna drycks förtärande dagligen, mer eller minlIre ymnigt. Nyfikenheten leder först till försök att jelf smaka derpä, och ofta äsamkas härigenom nart en vana hos ynglingen att anse middagssupen om en nödvändighet. Husbonden föregår ock sina jenare med exemplet af det dagliga bränvinsbruket. ängen husbonde utdelar det sjelf ät sitt husfolk. — era än de bättre lottade samhällsklasserna kunna öreställa sig, inverkar exemplet från dem och frän eras så kallade måttliga bränvinsbruk på de lägre lasserna. Hvad dessa sednare se att herremannen ör, det vilja de efterapa, och hvad som ej skadar erremannen, kan ock ej skada bonden.