Aftonbladet – 30 april 1852, sida 2

tadt, så begriper ni väl, att Nest aldrig kan blifva densamma som hon varit.) Och du har ännu ej svurit henne inför Guds ansigte att taga henne, antingen hon är bättre eller sämre; och nu då hon är sämre ...n hon blickade upp i hans ansigte och drog efter andan och fortfor— då hon är sämre, så förskjuter du henne, emedan kyrkans band ej binder dig vid henne. Oaktadt hennes kropp blir en krympling, är dock hennes arma hjerta oförändradt, ack — och fullt af kärlek till dig. Edward, du vill ju ej bryta en förening för vår olyckas skull. Du försöker mig blott, det vet jag, sade hon liksom bönfallande att han skulle försäkra henne om oriktigheten af hennes misstankar. Men ser du, jag är en dåraktig qvinna — färdig att förskräckas öfver några få ord. Hon log emot honom, men det var ett framtvingadt tviflande leende, och hans ansigte bibehöll sitt orörliga mörka uttryck. Nej, m:rs Gwymp, svarade han, ni talade rätt först. Ert eget sunda omdöme sade er att Nest numera ej kan blifva någon mans hustru — om hon ej kunde fånga m:r Griffiths i Tyn; han skulle måhända hålla hästar och vagn åt henne. Edward ville ej vara hård; men han var så, och önskade att afskudda sin förvirring, genom ett slags vänskapligt skämt, som han ej anade skulle såra den arma modren så djupt. Han studsade då ban såg verkan af sina ord. Tala ord som anstå en man! Hvad du än tänker om mitt barn, så säg ut det rent och tala ej liksom skulle mitt sunda omdöme sagt mig allt. Jag står här, tviflande på mina egna ankar, förbannande mitt eget misstroende. Var ej feg. Jag frågar dig antingen du och Nest ären trolofvade eller ej? Jag är ej feg. Efter ni frågar mig så svaar jag, Nest och jag voro trolofvade, men vi iro det ej mera. (Forts.)