Aftonbladet – 28 april 1852, sida 2

Om Bleksoten och Bränvinssuperiet i Sverige. Af professor HM. Huss. (Forts. från måndagsbl.) Det var en egen skickelse, att Gustaf den tredje, som började sin regeringsbana med fullständigt bränvinsbränningsförbud, och som sedan anlade kronobrännerierna, slutade med att ej. allenast äterupplifva och tillåta den.så kallade husbehofsbränningen; utan äfven att befordra och uppmuntra den på allt möjligt sätt. Med tystnad bör ock ej förbigäs, att det då var svenska kyrkans tjenare, hvilka i hufvudsaklig män bidrogo till husbehofsbränningens befrämjande bland svenska allmogen. Denna husbehofsbränning, hvilken ansetts och ännu af mängen anses som en af svenska jordegarens vigtigaste grundrättigheter, och för hvars bibehällande så mänga strider vid våra riksdagar blifvit kämpade, der denna rättighet städse gätt segrande ur striden (det synes som de, hvilka kämpat som fosterlandsvänner för fosterlandets sanna väl, städse varit till antal underlägsna dem, som kämpat för egna eller ständsbrödersenskilda fördelar) — denna husbehofsbränning, säger jag, har utan gensägelse varit den sanna källan till bränvinsmissbrukets öfverhandtagande; och som oemotsäglig sanning framstär, att så länge husbehbofsbränning finnes, så länge kan ej..nägon gräns sättas för missbruket af bränvin. Väl hafva de så kallade konstbrännerierne under sednare tider nägot inskränkt husbehofsbränningen, men den enda vinsten häraf har blifvit den, att båda dessa tillverkningssätt nu blomstra bredvid hvarandra. Ja, de blomstra, och blomstra så väl, att i Sverige tillverkas ärligen mellan 30 till 40 millioner kannor bränvin; några-beräkningar stiga ända till 50 millioner! Då af dessa millioner föga eller intet utföres utör: riket, mäste de alla inom riket uppsupas. Hvad innebär då detta? Jo, ej annat, än att, då Sveriges befolkning utgöres af 3 millioner, erhäller hvarje invånare 10 till 13 kannor bränvin ärligen på sin lott. Afdrag endast hälften af folkmängden för icke-supande qvinnor och barn, äterstå en och en half million af manligt kön, af hvilka hvar och en får sig tilldeladt att ärligen förtära 20 till 26 kannor bränvin! Behöfves efter denna enkla -beräkning nägra ytterligare bevis på till hvilken höjd bränvinsmissbruket i värt land stigit ? 3 pe Hvilka äro då följderna af detta bränvinsmissbruk? Djup smärta genomgär det innersta af mitt väsende, då jag nödgas framdraga dessa följder. Jag vill dock, ehuru endast med lätt band, lyfta på det täckelse, som skyler den tafla, der dessa följder stå inristade. Menniskovän, hvem du än är, som vill tyda den inristade skriften, studsa ej tillbaka, utan öfverväg dess innehåll, öfverväg, huru allt det onda möjligen kan bjelpas! Den första fliken, som lyftes af förhänget, visar det svenska folket med försvagade, sjunkna kroppsliga krafter och lägre växt, än den vära närmaste förfäder haft. Bevisen härför äro ofvan anförda; de heta bleksot hos.den unga qvinnan, svaghet och lägväxthet hos den unge mannen. Vär salighetsläras heliga urkunder säga, att föräldrars missgerningar straffas på barnen uti flere leder: denna dom går tydligast i fullbordan, dä man betraktar bränvinsmissbrukande föräldrars barn. och afkomlingar. Genom bränvinsmissbruk försvagas menniskans kroppsliga krafter; vetenskapen har mängfaldigt och ovedersägligt bevisat detta. Försvagade föräldrar gifva som regel dagen ät svaga barn; barnen ärfva den ena eller den andra af sina föräldrar; arfvet bestär i en svag kropp med anlag för skrofler under de spädare ären, och sedan under fortgående utveckling bleksot, svag kroppsbyggnad och läg växt. Fortgå nu supiga. föräldrars barn i sina föräldrars spår, afla dessa i sin ordning ännu svagare barn, och på detta vis går Guds dom i fullbordan frän slägte till slägte, , Men utom detta arf gär äfven en annan orsak hand i hand dermed, förstärkande det ärfda anlaget; detta är det tidiga bränvinsbruket bland gossar redan under spädare älder. Dels exemplet från en supig fader, dels denna faders lättsinne eller illa använda ömhet att vilja unna sin son samma njutning, hvaraf han ssjelt känner sig sä lycklig, gör att gossen redan trän åttonde, tionde, tolfte äret börjar förtära bränvin, om ock ej dagligen ochi någon betydligare mängd, dock alltid för ofta och alltid för mycket, emedan dylika starka retmedel, mängden deraf må vara än sä ringa, städse inverka högst menligt på den i utveckling stadda kroppen; förhindra och hämma denna utvecklipg, samt lägga derigenom grund till svaghet, spenslighet och lägväxthet. Men, säger man, bränvinsbruket är i värt land, bland värt folk, sä gammalt, att dess följder bort inställa sig långt förr, och ej först nu under de sed-naste årtionden. Ja, bränvinsmissbruket är gammalt, men det har aldrig varit så allmänt utbredt, som det blifvit sedan början af detta ärhundrade; derföre framträda ock följderna först nu mera allmänt. Siffran bevisar det tilltagande bruket och missbruket; ty under kronobränneriernas högsta verksamhet i början af 1780-talet steg tillverkningen vid alla dessa brännerier öfver hela riket, och hvilka hade uteslutande brän ningsrättighet, endast till 6 millioner kannor ärligen; således förtärdes ock endast dessa 6 millioner, tyinförsel från andra länder var förbjuden. Nu tillverkas mellan 30 och 40 millioner, och dessa millioner uppsupas ock! Tillverkningen är säledes sexdubblad, och supandet i förhällande dertill. Ty tillökningen i en supande folkmängd motsvarar ingalunda tillökningen i