Aftonbladet – 28 april 1852, sida 2

— Af en äldre erfaren och -aktningsvärd man, som-med sakoch lokalkännedom mitälskar för ett kraftigt upphbjelpande af Finnbygdens invånares svåra belägenhet, har Wenersborgs Tidning erhållit följande tänkvärda meddelanden, hvilka torde förtjena att af vederbörande tagas ad notam: Fionbygdens invänare uti norra Wermland hafvå till större delen endast en mindre äker-areal och mänga blott tillfälle att utsätta nägot potates. Gerom det härda klimat, som der är rädande, kan ofta och under vanliga förhällanden, utan att missväxt i Ofrigt är för handen, en enda frostnatt vara tillräcklig att förstöra den lilla grödan och göra densamma otjenlig till föda. Detta arma folk, härdadt och vandt vid de största försakelser, kan likväl icke, säsom verkliga skogsinbyggare, lika med nedre Fryksdalens invänare, användas till större odlingsföretag och på sädant sätt erhälla arbetsförtjenst på andra. orter. De äro födde i skogen, der lefva de, svälta och dö. Endast den del af Finnbygdens invånare, hvilka bo i närheten af bruken och förmä att bafva dragare, kunna förskaffa sig arbetstörtjenst medelst kolning och brukskörslor; men den äterstäende större delen at flere kapeller äro utan binäringar och hafva sjelfve icke Kraft eller begrepp om att förskaffa sig sådane, ehuru källan dertill finnes i deras egna skogar. Den värma, hvarmed dessa vanlottade menniskor nu sednast varit omfattade af rikets öfrige invånare, är lika så vacker, som den för de nödldande varit behöflig; men om dessa nödrop ofta upprepas, . torde gifmildheten afsvalna och sä stora bidrag icke alltid vara att päräkna. Männe det derföre icke vore klokast att bespara en del af gäfvomedlen till kommande behof, och genom en kraftig medverkan söka bibringa denna skogsbefolkning medel till förtjenster, hvarmed densamma vore bättre hutpen än med till fälliga, för mången ofta nog för sent ankommande, bidrag af spanmäl och penningar? Om man vill försöka att befordra ett folks väl och genom nya inrättningar öka idogheten hos detsam ma, så mäste man i valet af sädane hjelpmedel icke för mycket frångå detta folks lefnadsomständigheter och vanor, så vidt utgängen af företaget icke skall bero på en aflägsnare framtid.: Man hade derföre trott, att den största hjelp, som under närvarande förhållanden kunde bibringas inbyggarne i de Wermländska Finnskogarne, vore att lära dem konsten att tillverka tjära efter Norrländsk method, hvartill de hafra omätliga förråd af fururötter i sina egna sko: gar. Tjärubränningsarbetet, med dertill hörande färdighet att tillverka förvaringsoch transport-kärl, vore säledes, i mängens tanka, det lämpligaste -binäringsmedel för detta folk, emedan det-är eti arbete i skogen; och man tror sig hafva skäl att fråga, hvarföre denna näring icke längt för detta genom länsstyrelsens försorg blifvit införd på en ort, hvars befolkning så ofta behöfrer understödjas? Detta, efter all anledning välsignelserika verk måste likväl gripas an med kraftig hand, om det skall lyckas och inom kort tid bära den frukt man önskar. Regeringen bör här framträda i första rummet med tillräckliga anslag till ett behöfligt antal kunnige män, som undervisa Finnskogens invänare i rötternas uppbrytning, spjelkning, fördelning: och torkning, tjärugrafvars anläggande, i rätta sättet för sjelfva bränningen samt i sättet att tillverka kärl för transporten, hvarförutan premier böra anslås för visad flit och idoghet af invänarne i yrket. Om sedermera genom -länsstyrelsens närmare försorg en noggrann tillsyn hålles öfver. företaget, så att detsamma. till er början blifver ett vilkor för undsättning och sålunda bedrifves med fullt allvar, torde det icke dröja män. ga är innan invänarne sjelfve inse den stora fördel dem blifvit bibringad genom konsten att tillverks tjära, och sjeltve, utan biträden, gripa verket an met all kraft. Tjära är en ganska vigtig artikel i handeln och sjötrafiken, Här på orten konsumeras betydliga qvantiteter deraf till ganska höga priser; och att denns vara här skall blifva dyr, är icke heller underligt, d: man tager i betraktande den långa transport den må ste undergå innan densamma, efter att hafva varit. fleres ego, hitkommer. Tjärubrännarne i Norrlänc och Finland lära säledes icke erhälla så synnerlig mycket för sin vara i första hand; men Finnskogen: inbyggare, hvilka kunde leverera sin tjära i Carlståc och derföre. tillbyta sig spanmäl, skulle otvifvelaktig få tjäran bättre betald, emedan transporten derifrär blefve betydligt billigare. till konsumeringsoch af sändningsorterne, än från de ställen, hvarifrån den samma nu erhälles. Genom en allmännare tjärutillverkning i Finnsko garne, skulle tjäran blifva en ganska vigtig handels artikel för Carlstadsboerne, och genom uppbrytning a rötterne, jordens uppgräfning och omvändning blefv( skogsväxten på nedhuggna trakter i icke ringa mär päskyndad.,