Aftonbladet – 24 april 1852, sida 2

Sverige. Af-professor M. Huss. rid de Skandinaviska Naturforskarnes möte tockholm sistlidne sommar höll professor ss ett föredrag Om Sveriges endemiska sjukvar, hvilket väckte icke ringa uppseende en utom kretsen af de egentliga deltagarne vötet. Detta föredrag utkommer inom kort trycket och blir då 1 sin helhet tillgängligt allmänheten, hvars uppmärksamhet det i g grad förtjenar såväl genom sitt i flera eenden -behbjertansvärda innehåll, som gem den särdeles populära framställning som närker detsamma. Det är oss en tillfredsllelse att med författarens benägna tillåtelse dan i förväg kunna meddela våra läsare ett drag, som vi hoppas äfven skola i sin mån draga att fästa en allmännare uppmärksamt på arbetet, när det utkommer, samt tillnna detsamma både läsare och hjertan. Vi välja härtill den del af föredraget; som undlar om bleksoten samt om bränvinsbegäret h bränvinssuperiet. Författarens framställning lar tillräckligt för sig sjelf; och vi vilja icke 3 det intryck i förväg, som den otvifvelakgt skall göra på läsaren. Men vi böra icke underlåta att erinra läsaen, hvem författaren är och huru hans arete tillkommit. Det är öfverläkaren vid fäerneslandets förnämsta sjukvärdsanstalt, Sveiges måhända för närvarande utmärktaste läare, hvilken, efter att redan förut, såsom ekant är, under en vidsträckt erfarenhet hafva gnat. mångåriga forskningar åt undersökninsen af de sjukdomar, som bränvinsmissbruet framkallar, och derom äfven redan hafva utgifvit.ett särskildt vetenskapligt arbete (vAlsoholismus Chronicus, 1 2me delar) ; satt sig i förbindelse med Sveriges samtlige läkare rikets alla särskilda delar, för att genom brefvexling erhålla så fullständiga upplysnin var som möjligt äfven om sina embetsbröders orfarenhet inom olika kretsar, och som nu i en populär form: redogör för resultatet af denna samlade erfarenhet och för den öfvertygelse, som densamma Hos honom orubbligen befästat. Sedan förf., under ständigt åberopande af sina källor, — läkarnes egna uppgifter från de särskilda orterna, — genomgått Sveriges samtliga landskap, ifrån Lappland -och NorrKotten ända till Skåne och Gottland, samt ådagalagt hvilka sjukdomar äro för hvarje ort företrädesvis egendomliga, så vidt möjligt undersökt de sannolika orsakerna eller gifvit ledning och väckelse till en sådan undersökning, uppgifvit de mest verksamma botemedlen, eller antydt huru de framför allt böra sökas uti orsakernas undanrödjande, der sådant är möjligt, öfvergår han emot slutet af sitt föredrag till en. framställning af de I sjukdomar; som icke företrädesvis kunna aänses tillhöra någon viss ort eller blött inskränk-ltare områden af fäderneslandet, utan äro mera allmänt spridda öfver hela landet. Dessa Tsjukdomar äro i synnerhet, enligt förf., frossI febrar, skrofler, magsyra och bleksot, samt 8åsom ett bibang till sjukdomarne bränvinsbegäjet och bränvinssuperiet. Det är förf:s behjertltansvärda framställning om desistnämnda, som vi tillåta oss att här meddela i ett fullständigare utdrag. Må läsaren vid betraktandet af den förfärande nattsida ur det svenska folkets lif, som bär afslöjas. för hans blick, erinra sig, att.det icke blott är en enskild persons åsigt, än mindre fiågon blott förmodan, som här uttalas, utan att det är taflan af en erfarenhet, hvilken hundradetal af Sveriges nu lefvande läkare under sinasjukbesök i palatsioch kojor, i städerna och på landsbygden, vid vaggan och vid dödsbädden samlat, som: här upprullas för hans ögon! Bleksot. Under desednaste 20 till 25 åren har en ny sjukdomsform blifvit allt mer och mer iäkemsk bland det 1. uppväxande slägtet af fäderneslandets allmoge. Denna sjukdom är dleksot eller hvitsot. Den har väl förr funnits inom värt land bland de samhällsklasser, der ram saöneleR. Bjerang erhålla on na eta: men den har, ända till för trenne ärtionden sedan, varit okänd bland landtbygdens-invånare. Denna sjukdom har ej på en-gång: uppträdt, utan smäningom gripit omkring sig. Den har ock ej visat sig lika förekommande i7alla landskaper, utan i vissa har den värit mer, i atidra middre talrik, under det den i andra varit sällsynt och endast i spridda fall förekommit, äfvensom ock vissa orter ännu varit fredade för dess besök. Låtom oss följa läkarnes uypgifter efter de olika landskapen. Ämnet är af den vigt, att det förtjenar all uppmärksamhet. Förf. lemnar derefter en detaljerad redogörelse för läkarnes uppgifter från. alla de särskilda landskapen, hvilken utrymmet icke tilllåter oss att här fullständigt intaga, men hvaraf läsaren bör taga kännedom i sjelfva boken, för att häpna öfver den förfärande hastighet, hvarmed denna sjukdom under de sist förflutna årtiondena utbredt sig i landet. Endast Norrbotten, Gottland och den egentliga skärgården af Bohuslän synas ännu vara derifrån fria. Redan i-Vesterbotten (Skellefteå) börjar numera bleksoten med bestämdhet uppträda. såsom en sjukdom -bland allmogen. Amngermanland och Medelpad har den först under det sista årtiondet infunnit sig, men sedan årligen tilltagit. i talrikhet. Likaså i —TDalarnes ; sÄfven -i -Jemtlandhar sjukdomen . Iredan insteg. Från Gestrikland och Helsingland öfverensstämma alla läkarnes uppgifter 10. deruti; att bleksoten der är-en för landtfolket ny :sjukdöm sedan 20 till30 år, ochatt antalet af de deraf lidande under de sednare åren. mer: och. mer ökat sig: o. 8. Vv: Sedan förf. på detta sätt genomgått samt9:lliga landskapen, fortfar han: -Slutsatserna frän alla. dessa nu anförda uppgifter äro tydligt i ögonen fallande: att nemligen bleksoten sigvånande fyndighet och klarhet i sak och utmtryck! Hvad -han säger är bra, är lefvande