Aftonbladet – 24 april 1852, sida 2

vånande fyndighet och klarhet i sak och utryck! Hvad -han säger är bra, är lefvande öfvertygande, man måste beundra hans förmåga, Han har rätt, Kan har rätt, alldeles rätt, mycket rätt, fullkomligt rätt och hela verlden skall :ge honom rätt, men — -hjertat vill ej vexa stort i mig under hans ord. De gå till mitt hufvud men ej till mitt bröst. Jag säger som jag känner. Men om Kossuth ej kunde bef:iar Ungern, så kan Han frigöra det politiska m. !vetandet ; hela den odlade verlden — och dertill torde han vara egentligen af Försynen kallad, från friketens förtrampade jord, ett frihetens frö, buret på andens vingar öfver all verlden, att låta den trampade säden spridas och växa dess mer . ... Underbart! . Trött af alla stora Londons lejon och utställningar, af det oupphörliga bullret vid Strand, der omnibus följde på omnibus hela dagen och natten igenom; — huru skönt kändes det ej att en dag flyga på jernvägen ut ur London och ut på landet, för: att-der tillbringa några dagar med vänner, hvilkas obeskrifliga vänlighet gjorde det ljuft att känna sig dem förbunden. Det hade regnat och ruskat hela dagen, men nu, i solnedgången, klarnade den vestra horisonten och kastade präktiga dagrar på de tunga molnlagreni öster. De väta träden och fälten glimmade i skenet (rår solnedgången, söm blef allt varmare, allt djupare, gifvande jorden löfte om en klar morgondag. Den Kota också, och flera klara, vackra dagar. De sköna, stilla dagarne, tillbringade under samtal, ensamma vandringar i gröna lunder med fågelsång, glada utfarter, angenämt stilla sällskapslif — måtte det beskäras många att njuta ett landilif, sådant jag njöt det på Firfield; i-mr och mrs S. C. Halls på godhet öck skönhet rika Hem !