Aftonbladet – 24 april 1852, sida 2

suth dit, och folk ur alla klasser beredde sig att ge honom en varm mottagning. För ögonblicket upptagen uteslutande af ogland och engelska saker, frägade jag ej mycket efter Kossuth och hans ankomst, (ehuru Ungerns hjelte ej borde vara ett likgiltigt föremål för någon frihetsälskande själ). Det var mig derföre en öfverraskning, då jag en oktoberdag, sittande i mitt rum vid Strand, hörde på gatan utanför ett: starkt sorl, som vexte likt en brusande ström, och jag såg en öppen vagn, dragen af fyra hvita bästar, komma långsamt framtågande, omgifven af flera hundra hurrande och med hattarne hviftande män. Efter denna vagn kom en annan med barn och flygande fanor. I den första vagnen, som omgafs af folket, som af en rörlig mur, sutto tvenne herrar. Den ene af dem helsade på fölket och uppåt husen, hvarifrån här och de fanor och näsdukar hviftade, och belsningar ljödo triumftåget till mötes. Det var Kossuth, som så tågade in i London. Tågets långsamhet och Kossuths ofta aftagande af hatten tillät mig att se honom särdeles väl. och bättre ännu, då han ett Fen timmar sednare återkom samma väg, åtföljd af en ännu större, ännu mer enthusiastisk folkmängd: Han syntes mig en man af liten gestalt, med starkt, särdeles på bredden utvecklad panna, men i öfrigt ej af betydande utseende, i väs sen och sätt något behändigt, bestäridt, ej på militäriskt utan civilt. sätt. — en person, ej märklig genom någon särdeles personlighetens makt, ehvad han må vara som politisk intelligens. Jag skulle knappt vilja nedskrifva detta intryck, fattadt från ett fönster, af en person i en förbifarande vagn, om icke allt hvad jag läst och läser af Kossuths tal återger mig alldeles samma intryck. Han är klar och bestämd som politisk intelligens, han eger sitt ämne och dess uttryck fullkomligt — en för