Aftonbladet – 17 april 1852, sida 3

ströms förra besök; varit samlade. Efter det Hellström sålunda gjort sig förvissad, att Humble lätit gästerne utöfver den laga tiden qvardröja, Hellström tillsagt Humble öppna gärdsporten, hvilket denne dock vägrat samt, jemte det han utfarit i oqvädinsord mo: H., bedt H. gå samma väg som han inkommit. Uppä förnyad tillsägelse att läta öppna porten, hade Humble utropat: riej, ni är5 atresterade och få ej slippa ut, förrän kommissårien Tinggren kommer hits. Hellström, som jemte de andra Konstaplarne under tiden utgått på gården, dit Humble och hans gäster efterföljt, Hade derpå varseblifvit att gärdsporten öppnats för skrädderiarbetaren . Boström, som bortgätt i uppgifvet ändamäl att tillkalla kommissarien Tinggren, bvarvid Hellström samt Jacobsson och Sandsjö försökt att jemväl utkomma genom porten, men på Hambles rop: släpp ej ut tjufvarne, hade säväl Humble som gästerne ställt sig emellan Hellström, Jaco sson och Sandsjö samt porten, och sålunda afskurit dem ut gången. Då Hellström sedermera begifvit sig till i samma hus boende koarrendatorn Larsson för att söks få läna en portnyckel, Humble dit efterföljt och, under yttrande: jaså, du vill också hit och stjäla, tillfogat Hellström en så väldsam skuffoing för brö stet, att han hållit på ätt falla omkull, samt derp: dragit H. i ena örat. Hellström hade sedermera ej 2jort nägot försök att anskafta portnyckel, utan ätaöjt sig med att förebrä Humble för hans beteende, derunder Humble infallit: Jaså, din mördare, du vill förtjena 66 rdr 32 sk. bankox. Slutligen hade kommissarien Tioggren kl. halt 2 på natten å stället infunnit sig och genast blifvit insläppt; hvarefter, och sedan Tinggren anställt förhör om tilldragelsen, sä väl Tinggren som Hellström jemte samtlige poliskonstaplar och gäster ifrån stället sig aflägsnat. Värdshusidkarten Humble har medgifvit, atthan vid åtalade tillfället emot Hellström fällt ett oqvädinsord, men deremot bestridt att han öfverfallit och slagit Hellström, samt i öfrigt uppgifvit, att klockan redan varit slagen 11 på aftonen då H. första gängen in funnit sig ä värdshuset, derifrån Hellström, som geaast vid sin ankomst synbarligen förmärkts vara af starka dryeker berusad, ej aflägsnat sig förrän kl. 3, sill 12; att Humble, då Hellström jemte konstaplarne facobsson och Sandsjö kl. omkfing !V, till I äterkomnit, frågat Hellströra huruledes de kommit in i huset, enär porten redan varit stängd, samt dä Hellström, under uppmaning att öppna porten, upplyst. att de gätt öfver planket, yttrat, att de i sådant fall inge gå samma väg tillbaka; förklarande Humble, stt som Hellström stämt möte med jernarbetarer Löfgren ä värdshuset kl. emellan 7 och 8 på aftonen, men ej der infunnit sig förr än kl. 11; Humble ansäg att Hellström med flit dröjt, i afsigt att derigeaom förmä Löfgren och dennes sällskap qvarstanna länge, att Heliström sedermera skulle kunna tillla Humble fört det Han haft gäster hos sig på olaga id. Löfgren, Kjellman, Blom, Sundström och Boström hafva till alla delar instämt i Humbles berättelse, under förnekande att de med ord eller gerning vid illfället förfördelat Hellström, hvilken sednare ä sin sida bestridt Humbles-angifvelse, att Hellström då varit af drycker berusad. Poliskonstaplarne Jacobsson och Sandsjö, hvilka jäfvats af Humble på den grund att de skulle vara ingifvare i saken, men af rätten förklarats ojäfvige nafva på deras aflagde ed i. hufvudsakligaste delar szitsordat sanningen af Hellströms angifvelse, hvarförutan flera andra vittnen ä Hellströms sida blifvit hörle, hvarigenom det af Hellström öfverklagade välde: synes vara behörigen konstateradt, äfvensom att Hellström icke varit af drycker berusad. Nägra vittnen hafva ännu icke ä Humbles sida afhörts, utan är målet för sädant ändamäl uppskjutet till thorsdagen den 15 uti innevarande månad. Dä mälet i gär förevar upplystes, att Hellström nos Öfverstäthållareembetet begärt afsked från sin befattning säsom öfverkonstapel; hvarpå målet, enär svarande parterne förbehöllo sig att en annan dag få vittnen hörda, uppsköts till nästa tborsdag. — För nägon tid sedan omnämndes i denna tidning ett bedrägeri, som varit föremål för polisens undersökning, bestående deriti, att en wallackare vid namn. Herrman Sundberg skulle hafva, efter inledande af oyteshandel om en häst med tullvaktmästaren Öberg, narrat denne spänna sin häst för Sundbergs äkdon, för att försökas, och derefter lätit ynglingen van der Hagen köra bort med hästen; i sammauhang hvarmed Sundberg derjemte varit angifven af öfverkonstapeln Owen för det han med hugg och slag öfverfallit Owen, när denne, efter anmälan om tillgreppet, inunnit sig med handräckning i Sundbergs bostad, för utt ätertaga hästen, hvilken Sundberg vägrat utlemna. Detta ransakningsmål, för hvilket Sundberg sutit häkad, blef efter åtskilliga förhör ä rädhusrättens sjette rfdelning, dit undersökningen remitterats, i gär afsjordt sälunda, att Sundberg och van der Hagen i brist ut bevisning frikändes från angifvelsen om tillgreppet af hästen; hvaremot den förstnämnde, öfvertygad geom tvenne vittnen att hafva väldfört sig emot öfverkonstapeln Owen under dennes tjensteutöfning, fällles att derför böta 200 daler silfvermynt med 66 rår 32 sk. bko, eller, i brist af tillgäng till böter, i stälet undergå 28 dygus fängelse vid vatten och bröd. a