Aftonbladet – 17 april 1852, sida 3

Men otillräcklig är dock denna hjelp — ingen grundhjelp, blott en tidshjelp — och obeståndet och farorna skulle äfven med den alltid återkomma och sätta sig på nytt i England, och i hvart nytt England, om icke inom sjelfva arbetsklassernas sköte, hade sedan en tid uppstått ett lif, en rörelse, som — jag erkänner det öppet — synes mig denna tids verkligen nya och frälsande lif; samhällets mest framåtskridande och med detsamma sannt konservativa lif — de yngsta, friskaste skotten på Ygdrasils verldsgamla träd! Ehuru ur stånd att här behandla ämnet med någon fullständighet, torde jag dock kunna säga nog derom att föranleda ädla och fördomsfria sinnen att egna deråt den uppmärksamhet som det förtjenar.