Aftonbladet – 17 april 1852, sida 3

dem på ett visst uppgifvet ställe, der de ville begära råd af honom om huru de skulle kunna komma in på bättre lefnadsvägar. Lord Ashley infann sig till möte med tjufvarne. Dessa ,classes dangereuses hade för tillfället bortlagt sin hätska uppsyn. De kommo nu som ångrande barn till en fader, hvars råd och rättelse de ville hörsamma. Under sammankomsten ville lorden gifva något pengar åt en gammal man, men saknade smämynt. Han höll upp en Sovereign, och frågade om någon ville gå och vexla den åt honom. Flera händer räcktes upp och lord Ashley gaf guldmyntet åt en gosse, som genast sprang ut dermed. Då han något dröjde att återkomma, spridde sig en alimän oro i församlingen; alla sågo spejande åt dörren, alla voro tydligen angelägna om att han icke skulle missbruka lordens förtroende. Då gossen ändtligen återkom med pengarne riktigt vexlade, visade sig en allmän tillfredsställelse. Jag är ledsen att icke känna mera om detta möte, och om de råd lord A. gaf tjufvarne, då dessa måste vara mer än theoretiska. Dormitory, som beredningsanstalt, och emigration till länder der det är godt om ärligt arbete och god arbetsförtjenst, äro goda praktiska medel, som lord A. hade att hänvisa till. Och det kan ej nekas att England i sina stora, ännu till stor del obefolkade, kolonier har en ypperlig bjelp och utväg för sin farliga befolkning och sin öfverbefolkning öfver hufvud. Och man kan ej misskänna att det är den stigande utvandringen till dem, som i denna tidpunkt ger England friare andrum, friskare lif; L