Aftonbladet – 16 april 1852, sida 3

anda, Ctvartom far nal Uppvaäla SKUlden 10 alla motgångar. Österrikarne börja nu drag sig undan; de ämna endast hålla Florens och Livorno besatta. (Insändt.) Till Aftonbladets Redaktion. Tit. yttrande i dess tidning N:o 81: — de (pro tokollen) hålla sig sannolikt mera till slutresultaten är till diskussionen och behandlingssättet. Afven dessa är dock här af synnerlig vigt, för att bilda .sig ett om döme angående rätta beskafenheten af provinsmötena yttrandenn. — gifver mig hopp om att Tit. ej vägrar läta i dess blad införa denna lilla uppsats till gen mäle emot Tit. förut skarpt nog afgifna klander afseende på den öfvertygelse, jag uttryckt vid det af Tit. säkallade profmötet i Linköping angående skatte förenklingsfrågan. Tit. framkastade insinuvation, att hvad då fram ställdes skulle vara mindre förestafvadt af egen öf vertygelse än af regeringens önskan, lemnar jag i siti värde, då den omöjligen kan stödja sig på bekant skap med mitt sätt att tänka och handla. Men som sjelfva skatteförenklingsfrägan synes äfven mig al yttersta vigt, så vill jag gerna meddela följande enkl: skäl, hvilka ledt mig till det klandrade yttrandet. Mitt förakt har alltid varit stort för den hufvud sakliga vigt men nägongäng fäster vid blotta benäm vingen af en sak, isynnerhet då man gär så läng att man, för vinnande af en sädan som hägfälles eller för utplånande af en som tyckes missljudande. är färdig uppoffra en verklig frihet. — Uti denna min åsigts tillämplighet på nu ifrögavarande fall styrkes jag af Tit. eget vitsord: men å en annan sida är det jemväl emot detta räknesätt, som oppositionen visar sig mest bestämd, hvartill sjelfva benämningen: dagsverken torde bidraga mera än fruktan för de stigande prisernan. — En dylik fruktan kan också svär. ligen bysas, ätminstone i Östergöthland, dä markegängstaxorna för denna provins, under en tidrymd aj 20 är, ej visa större fluktuation i äsatt pris för dagsverken, än emellan 18 och 20 sk. Dels pä grund al detta förhällande, och dels genom lättheten att i af seende på dem bestämma det verkligen gångbara värdet, anser jag dagsverken vara den osvikeligaste värdemätaren. Den kan kontrolleras af hvarenda jordbrukare, ty ingen sädan lärer kunna undvara att sjelf begagna sig af andras dagsverken (ehuru illa ordet annars kan låta), de må tagas från hemman, torp, daglönare eller backstugusittare. — Förenämnde markegängstaxor visa äter i värdet å spannmål en skiljaktighet, emellan olika år, af nära 50 procent. Man föreslår väl att jemna denna stora skiljaktighe genom ett medium af 20 ärs olika värden ; men huru vida denna jemning kan för den skattdragande uppväga förlusten af en nu egande rättighet att uppsäga spanmäålen, till leverering in natura, är ännu en oafgjord fräga. Uti ett land som värt, der ingen ordentlig spanmälshandel finnes eller kan finnas med vår otorkade säd, tror jag att ingenting kan för jordbrukarens framtid blifva vädligare än om han fränsäger sig uppsägningsrätten. Visserligen har potatissjukan nu nägra är förorsakat rask afsättning inrikes till vära talrika brännerier af landets bästa sädesslag ; men skulle försynen aflägsna denna mensklighetens olycka eller gifva ersättning uti någon annan lika rik och födande vext, så är det påtagligt, att vi då mäste söka verldsmarknaden för afsättning af vära öfverfyllda spanmälstillgängar, och denna marknad lemnar föga hugneliga utsigter sedan Englands förändrade handelspolitik lockat till täflan öfrige rikare lottade verldsdelar. Under sädana förhällanden skulle Sveriges skattdragande allmoge snart lära fullt känna sin olycka, om den förut bortgifvit, utan nägot vederlag, rättigheten att sjelf bestämma egen fördel uti att in natura afbörda sin då i penningar odräglig blifvande skatt. Norrköping den 12 April 1852. John Swartz. Vid meddelandet af denna replik hafva vi ansett oss böra beledsaga den med några ord. Vi hafva ingalunda velat insinuera att hr Swartz framställning vid provinsmötet i Linköping varit mera grundad på regeringens önskan än hans egen öfvertygelse. Hr Swartz patriotiska tänkesätt och ädla karakter äro för väl kände och värderade för att vi skulle kunnat tillåta oss en sådan insinuation. Och om vi än med saknad se en sådan man som han förstärka de konservatives leder, skola vi aldrig förblanda honom med de. ränkfulla partigängare, som tillhöra ett visst konservativt kotteri, utan, äfven när vi finna oss föranlåtne att bekämpa hans åsigter, veta att visa honom den aktning han i så hög grad förtjenar. Med den kännedom vi egde om de insigter och den erfarenhet hr Swartz vid kommunala irenders behandling alltid ådagalagt, och då vi väl visste, att hans auktoritet skulle bestämma mångas mening, ansågo vi oss böra med bestämdhet uppträda emot de åsigter hr Swartz yttrade vid provinsmötet i Linköping, helst dessa åsigter emot vanligheten voro grundade på bristande. kännedom i det ämne, varom fråga var. Vi äro fullt öfvertygade att, om hr Swartz närmare känt detaljerna af skatteförenklingsfrågan , fegeringens derom kamlagde förslag icke skolat vinna hans understöd. I anledning af hvad hr Swartz nu anför om fördelen för räntegifvare att kunna uppsäga spanmålen till leverering in natura, kunna vi