Aftonbladet – 16 april 1852, sida 3

upplysa, att från Östergöthlands län blifvit under tio år, från och med 18335 till och med 1844, per medium lefvererade in natura:endast 247 t:ry men deremot löste efter markegång 8337 t:r. Under samma tidrymd utgjorde medeltalet af den in natura levererade spanmålen för hela riket blott 5392 t:r, hvaraf 2129 från Calmar och 1060 från Stockholms län samt af de efter markegång lösta 55,549. Endast omkring 8, proc. af spanmålen hade således under berörde år blifvit in natura levererad och sedermera har beloppet af den levererade spanmålen ytterligare minskats, ehuru vi icke kunna uppgifva i hvad mån detta skett. Häraf är emellertid klart att räntegifvarne sjelfve icke särdeles begagnat sig af den fördel, som deras sjelftagna förmyndare, hvilka till stor del äro räntetagare, äflats att för dem framhålla. Och när de ännu bristfälliga kommunikationerna blifva förbättrade och en spanmålshandel här i landet kan uppstå, måste spanmålen finna allt lättare och lättare efterfrågan och afsättning, hvartill vi, i strid mot hr Swartz, anse Englands förändrade handelspolitik komma att mäktigt bidraga. Man kan taga för afgjordt att inom ganska korttid ingen enda tunna spanmål kommer att levereras, äfven om denna räntetitel skulle bibehållas och uppsägningsrätten å räntegifvarnes sida qvarstå. i