Aftonbladet – 8 april 1852, sida 2

unga flickan, under det hon försökte att slita sig lös från Kados kraftfulla arm. Var lugn, min fröken, svarade Kado. Jag lofvar. er att rädda honom; men gå fort ned i grafven, eljest vill jag icke svara för utgången. Fröken de Kergant lydde. Kado gick utför trappan straxt efter henne, bärande Hervås syster. Några minuter derefter syntes han åter. En allt tjockare rök uppfyllde kapellet. Alix, mitt barn!, ropade skogvaktaren. Min Gud! Eldskenet bländar mina ögon; jag blir blind af röken. Hvar är du? Här, min fars, svarade Alix, bredvid er.s Ja, min dotter, ja. Hvilken natt, store Gud! ... Men du kan se, du... Hvar är vår chef? Han måste först räddas; sedan vill jag rädda vår unga herre, om Gud så vill. Hvar är han? Hvilken är Fleur-de-Lys? Denne, min far, svarade skogvaktaredottren. Skogvaktaren tog den liflösa kroppen, som Alig hand utvisade; derpå steg han försigtigt ned i grafven. å Kom, Alix!s ropade han; kom! Dröj icke en minut längre. Följ mig... Du följer mig ju, är det ej så?x Ja, min far!, svarade Alix, i det hon reste sig; men hon följde honom ej. Hon närmade sig den sårade, som låg vid altaret, och lutade sig öfver honom. 5 : Fleur-de-Lys., sade hon, jag har ju sagt er, att om ni en dag skulle bedraga mig, så skulle ni åter igenkänna den stolta Alix,.. Känner ni igen mig? En suck undföll den sårade. Hvilken låghet! återtog den unga flickan och gnisslade med tänderna. ,Hvilken låghet och hvilken grymhet! Med hvilka förskräckliga band ni höll mig fängslad! Aok, ni visste alltför väl att jag skulle hda allt, hellre än att för min far upptäcka min vanära, hellre än att krossa min oskyldiga rivals hjerta -.Också har jag ej gjort det. Stackars Bellah! Jag har hopat bra mycken smärta på henne. men den bittraste har jag förvarat åt mig! Jag har ej tvungit henne att rodna öfver er nedrighet . . . Hon kan begråta er, hon känner arv av an