Aftonbladet – 8 april 1852, sida 2

3e nyaste forskningarne angående Nordens äldsta bebyggare och deras efterlemnade minnen. HH. (Naturrevolutioner — Kimbriska floden — Nordsjösänkning — Ostronbankarne — deras innehåll — deras tillkomst — likhet mellan skandinaviska oeh sydtyska fornlemningar — jernälderns romerska smak — sydtyska spräkets likhet med Skandinaviens — Asarnes och Herulernas identitet — sammansmältning med Svearne — afund mellan Götar och Svear — dialektskillnad.) En annan högst intressant fråga, som bör kunna afgöras genom en förening af fornkunskapen och naturvetenskaperna, är om Europa, och serskildt norden, varit underkastad en eller flera större naturrevolutioner, sedan den blifvit bebodd af menniskor. Vid Södertelje har man funnit lemningar af en fiskarkoja med eldstad, betäckt af ett 60 fot högt lager af sand och mergel med saltvattensmusslor. Vid Trelleborg omtalar Nilsson en torfmossa, betäckt af en väldig sandås, Järabacken, som enligt N:s mening blifvit uppkastad genom en våldsam vattenflod, och under denna ås har man i torfven funnit flintvapen, liksom der i nejden finnas spår af förstörda grafhögar. I en likadan underjordisk torfmossa vid Husum har man funnit lemningar af en björkskog, hvars rötter stodo omkring 12 fot under hafvet, och midt i denna skog en grafhög med flintvapen. Man har velat härleda de tvenne sistnämnda märkvärdiga fenomenerna från följderna af den s. k. Kimbriska floden, som sägnen angifvit såsom orsaken till kimbrernas utvandring från Jutland och som derföre angifves ha inträffat ett par hundra år före Kristus. Detta ogillar Klee med rätta. Så väl nordiska som romerska uppgifter göra temligen säkert, att kimbrerne vid sin utvandring redan hade upptagit bronskulturen, och stenåldern med sina flintvapen bör visserligen skjutas mycket längre tillbaka i tiden. Detta förhållande utesluter visserligen icke möjligheten af att en i stenåldern uppförd graf kan ha blifvit sänkt i bronsåldern; men geologiska grunder göra ännu gannolikare, att den tidsperiod, hvartill man bör hänföra nyssnämnda fenomener — hvilka synas stå i sammanhag med rullstensformationens sista bildning, den s. k. rullstenssandbildningen — snarare må bestämmas till ett par årtusenden än ett par århundraden före Kristus. En annan fråga är, huruvida dessa fenomener tillkommit samtidigt, hvilket, då de blifvit iaktagna på så långt från hvarandra afskiljda ställen, nödvändigt skulle förutsätta en så godt gom öfver hela norden utbredd katastrof och ovilkorligt måste leda tanken på den stora Nordsjösänkning, hvarigenom ätminstone hela Danmark synes temligen hastigt blifvit sänkt under hafvet, för att sednare långsamt höja sig deröfver. Denna katastrof, hvilken enligt Forchhammers åsigt kan anses vara ett af de bäst bevista geologiska fenomener och hvaraf talrika spår finnas ej blott vid Nordsjön, utam ock längs de flesta af Östersjöns kuster, synes också efter all sannolikhet falla i en period, då norden varit bebodd af menniskor, och det är derföre all grund för det antagandet, att lösningen af denna fråga skall kunna tillvägabringas med tillhjelp af den på fornkunskapen och häfdforskningen grundade geoloien. : Ostronbankarne ha först på sednaste tiden lemnat stoff för den historiska forskningen. SFSR SMENRTERNGBETRETR SOLIST SEE TSE EE EKEN EES RNE