Aftonbladet – 5 april 1852, sida 3

ej bör förbises. Ja, det blifver till och med endast Timmelheds sockens invånare som härigenom få nägot längre till nämnde stad, enär norra delen af häradet bar närmaste vägen till Jönköping om Böne och Liared. Till följd af det enskilda intresset som gjort sig gällande, har vid de hällne sammanträdena blifvit beslutadt att de tvenme förstnämnde förslagen gemensamt komma att hos regeringen förordas, oaktadt de, jemförelsevis med det tredje, förorsaka en större kostnad af 5725: 15. 6. enligt förutnämnde kostnadsförslag; och blifver dessutom för flertalet af resande vägen härigenom längre och mera backig. Det skall verkligen blifva intressant att få se regeringens beslut i denna sak, som för staden och landsorten häromkring bör vara af stort intresse, dä frågan afser att bereda ortens invånare en gen och god väg till städerna Jönköping samt Borås och Götheborg, och har man all anledning hoppas, det hr kapten Backlund, i sitt ingifvande förslag å högvederbörlig ort, gifver ett opartiskt utlätande i ämnet. Visserligen kan den invändningen göras, att ej nägon kommun ätagit sig att anlägga och underhålla vägen ät Walared, hvilket deremot är förhållandet med de andra bäda; men härpä kan mycket svaras — ibland annat att ingen ifrat för saken, att de, som voro förbundna att göra det, låtit-leda sig at andra, som bättre förstodo blanda korten, samt att den, som sin pligt likmätigt, vidbållit hvad honom var anförtrodt och ej öfvergick: på det enskilda in;ressets sida, derföre fick lida smälek. Dock, sådan är vanligen verldens lön. Det borde likväl ej vara omöjligt för en del bhäradsboer att ätaga sig vissa skyldigheter för detta sä mycket gagneligare och mindre kostsamma förslag, om. de blefve underrättade om sin egen fördel dervid; le skulle dä icke, säsom nu var fallet med ett af pastoraterna, motsätta sig alla förändringar at hvad namn de vara mä, de mätte dervid risquera nägot eller hafva vinst. Detta päminner om ett svar som för 2 å 3 decennier tillbaka ej var ovanligt, då någon af allmogen lef uppmanad att rödja sin åker för sten, neml.: ;den har legat der i fars och farfars tid, de hafva tringgätt den och ändock haft sin utkomst, hvarföre skall jag då röra honom, men nog härom. Kan ej nägot helt eller det bästa blifva utaf, är å godt att till en början få nägot halft; min tanka itminstone är att det hela en gäng framdeles blir itfördt och hade, om detta skett i rättan tid, kostnalerna förde nu ifrågavarande väganläggningarne kunat inbesparas.