Aftonbladet – 1 april 1852, sida 3

för hvilket de, derom öfvertygade, sjelfmant lemnat riket, det derför icke är ett mindre brott, enligt svensk lag, af Bernard, att dem i katholska församlingen konfirmera, så vida icke herr advokatfiskalen Billbergh, i strid med hvad hittills varit öfligt och tillätligt, vill statuera den grundsatsen, att det ena brottet skall få grundlägga det andra. Och hvad vidare Bernagds egna tillgöranden beträftar, så är han öfrortygad om att hafva i kathbolska skolan intagit oc i församlingens ministerialböcker inregistrerat det bärn, som sidenväfvaren Crozet, utan att sådant styrka, uppgifvit säsom sitt i hordom aflade. Detta barn och oefterrättligheterna, som till dess historia knyta sig, är för närvarande på min angifvelse i sammanhang med öfriga beteenden af katholska propagandan härstädes, föremäl för Stockholms stads konsistorii granskning och ätgörande. Detta med myecket mera, som jag rättsenligt yrkat mätte utredas, är orsaken hvarföre jag yrkat och fortfarande yrkar, att konsistorii utlåtande i katholikmälet mätte, innan det till slutligt afgörande i kongl. hofrätten företages, inväntas, såsom med mäåälet ägande oskiljaktigt sammanhang. Slutligen förbehåller jag mig nu och framdeles i detta högst märkvärdiga mål fri och öppen talan., : (Slutet följer.)