Aftonbladet – 29 mars 1852, sida 3

lingar vinna en förnuftig mening genom denna berättelseom hanstidigareöden. Låtossbetrakta några af -hufvudelementerna i-hans -karaktör, såsom, de uppenbara sig i hansarbetens En passionerad. systemsmidare är ofta den mest samvetslöse af offentliga personer. Förr än hans system skulle gåsönder, är en sådah man färdig att äfven med uppoffring af allt annat hänga fast vid sina villfarelser. Louis Napoleon framstår i sina skrifter såsom en grundlig -systemsmidare, en äkta Napoleonid från början till slut: — i moraliskt afseende såsom en man af kall och jernhård beslutsamhet, mycken flegmatisk bestämdhet och en ytterlig samvetslöshet i afseende på beskaffenheten af sina medel. Händelsen gaf honom ett tillfälle att: vädja till: sin färbroders minne och en soldatmassas passioner. Hans makt hvilar på hvad Grattam kallade en stratokrati, eller tydligare taladt, bajonettvälde, — och man kan ej med trygghet räkna på dess varaktighet. Louis Napoleons skrifter äro ingenting annat än en omtuggning af kejsarens ideer. Han synes hafva lärt sig utantill-alla napoleonismens utnötta hvardagsfraser. Vi kunna i hans politiska system icke upptäcka någon skapande förmåga, och det skulle vata en ren tidsödan att i hans skrifter vilja uppleta någon sjelfständig ledande tanke.