Aftonbladet – 27 mars 1852, sida 2

hederslegionen stadgar, att för framtiden ingen kan bära sin dekoration förr än han blifvit formligen duben 3 ramt ban förmodar dock a troaktiv kraft, i hvilket fall en mängd under restaurationen och julimonarkien dekorerade skulle bli sin orden förlustige. De simpla riddarnes antal är obegränsadt, men i anseende till den stora mängdsom för närvarande förefinnes, skall intill är 1856 på tvenne vakanser endast en utnämning ske. Officerarnes antal är faststäldt till 4000, kommendörernas till 1000, storofficerarnes till 200 och storkorsens till 80. Under äberopande af konfiskationsdekretet stadgas, att alla sedan den 22 Jan. 1852 utnämnde eller befordrade medlemmar af hederslegionen inom armåen eller marinen skola erhälla följande ärsunderhäll: riddarne 250, officerarne 500, kommendörerna 1000, storofficerarne 2000 och storkorsen 3000 fr. Hospitaler och välgörenhetsanstalter hafva synnerligen härdt träffats af dekretet om 5 ?, räntans nedsättning, hvarföre en petition blifvit till presidenten ingifven om undantag för dessa inrättningar från det allmänna påbudet. — Börsen har för öfrigt de sednare dagarne varit medelpunkten för en stark rörelse och en mängd rykten. Trängseln af arbetare och mindre kapitalister, som genom den dekreterade ätgärden göra kännbara förluster, har i synnerhet varit stark. Regeringen anser sig för öfrigt i räntenedsättningsfrägan ha vunnet spel, då kursen hittills icke fallit under 100. Emellertid motser man icke utan oro underrättelser om det intryck som ätgärden ästadkommit i departementerna och i utlandet. Hvad man redan förnummit lärer ej läta särdeles lugnande. Men ännu betänkligare kunna följderna blifva i utlandet, synnerligast i Ryssland. Ryska kejsaren har nemligen före 1848 uppköpt räntor till ett belopp af mer än 2 millioner efter en kurs af 115 fr. för 100, hvilket motsvarar ett kapital af närmare 50 millioner. Om kejsaren skulle fordra dessas ätergäldande, så skulle skattkammaren icke vara i ständ att verkställa deras utbetalande. Hr Walewski, hvars afresa från London gaf anledning till hvarjebhanda rykten, skulle den 18 på aftonen återvända på sin ambassadörspost i nämnde stad. Kursen ä statspapper noterades den 18 dennes: 5 procents 100,45; — 4!7, procents 100,60; — 3 procents 69,95. göres. OM e ej erhäller re ENGLAND. Tidningarne sysselsätta sig ännu med parlamentsdebatten af den 15, hvarför vii korthet redogjorde i vårt gårdagsnummer. Ministörens ställning blef denna afton för ingen del klarare, och endast deras villfarelse förskingrades, som väntat att grefve Derby skulle öppet uttala sitt beslut att öfverlemna skyddstullstrågan till det nya par:amentets afgörande. Times menar att man knappt kan tycka illa vara, om premierministern nekar att leverera batalj på den terräng motståndarne utvalt, ehuru det icke låter sig förbises, att vedergällningen för hans angrepp mot Peel och frihandeln börjar stunda. Han befinner sig,, säger Times, vi en ställning, som hvarken är ädel, kraftig eller fri. Om vi bortse från den ridderlighet, hvarmed han träder en så fruktansvärd opposition till mötes, och den skicklighet hvarmed han försvarar denna ställning, vore vi frestade att kalla den nästan ovärdig. Men om han icke allenast vill bibehålla sig deri utan rädda sig undan ett skymfigt nederlag, så måste han visa oss, att han ämnar något annat än ett motstånd quand-meme, än en envis konservatism. Parlamentsreform, folkuppfostran, pauperism, koloniernas tillstånd och andra vigtiga angelägenheter hafva lika stora anspråk på vår representations omsorger som godsegarnes otåliga jemmerrop och dylika klassintressen. Sädana åtgärder äro den enda utvägen att förskaffa en regering stöd hos den offentliga meningen, och af dem beror det, om grefve Derbys bana skall förlängas med år, månader eller veckor. DIsraeli debuterade i sin nya egenskap af skattkammarkansler på ett ingalunda lyckligt sätt. Hans ton var sjuklig och retsam, och han ådagalade i sitt tal ej på långt när den själsnärvaro och tillförsigt, som vanligtvis utmärkt honom. Det är lätt möjligt, att han, såsom mången annan statsman, kommer att som minister förlora det rykte han tillvunnit sig såsom oppositionsledare. Den nya öfverbefälhafvaren öfver Medelhafsflottan, amiral Dundas, har den 10 inträffat på Malta, hvarest han af sir W. Parker emottagit kommandot. En del af denna flotta är på hemvägen till Kanalen. En högtidlig försoning lärer nyligen försiggått mellan Viscount Palmerston och lord John Russell. Kossuth tycks ämna återvända till England. Ett hus har för hans räkning blifvit hyrdt i Kensington, en af Londons förstäder, och hans familj ämnar dit inflytta den I nästkommande Maj. SPANIEN. Ett i tidningen SEpomt framstäldt förslag, om försoning och gemensamhet i sträfvanden mellan progressisterna och alla fraktioner af det konstitutionella partiet, såsom den enda utvägen att motstå den fara som hotar dem, har väckt stort uppseende och är föremål för alla samtal. Om denna försoning verkligen åvägabragtes skulle den innebära en förening mellan Esparteros och Narvaez partier, och följaktligen vara af den största betydelse. De carlistiska agenternas öppna uppträdande i flera provinser, synnerligast i Catalonien, fortfar alltjemt, och deras djerfhet, i skydd af landtfolkets fanatism, går så längt, att de uppretat till fördrifvande af flera prester, kända för liberala tänkesätt. TYSKLAND. Utvandrings-manien tyckes, enligt åtskilliga tidningars uppgifter, öfvergå allt hvad man kan föreställa sig. I tusental utvandrar man från Tyskland till Amerika. Så var man t. ex. i Coblenz förlägen, huru man skulle kunna herbergera alla de skaror, som ditströmmat. Preussen. Den afbrutna diplomatiska förbindelsen med det wirtembergska hofvet lär nu vara återställd. Friherre von Linden skall