Aftonbladet – 27 mars 1852, sida 2

ibland klipporna och utgör två tredjedelar af sluttningen, det är endast en något obeqväm trappa med en mängd trädrötter till ledstänger; när ni väl kommit dit, finner ni endast en perpendikulär yta, slit som ett bord, hala er då oförskräckt utför; ni skall endast falia på en smal sandtunga, vid foten af sluttningen: klif i strömmen midt emot den vertikala klippan, och gå tvärtöfver den: der är ett ställe man lätt kan vada öfver; vattnet skall ej gå er högre än till knäet, och om strömmen är högst, till medjan. Må hvar och en stå stilla på sin plats till hans ordning kommer. BSergeanten skall vaka öfver att ingen man börjar nedstigandet förr än den föregående är utom skotthåll. Jag skall på bästa sätt söka parlamentera för att vinna tid. Välan! mina gossar, kallblodighet. Löjtnanten skall visa er vägen. Håll fast eri trädrötterna, Francis.s Francis ville göra invändningar. Hervå befallde honom med sträf röst att lyda. Ett ögonblick derefter hade den unga gossen försvunnit på afgrundens sluttning. En af soldaterne följde efter honom. Denna sällsamma krigsoperation och denna plötsliga utsigt till räddning hade åter uppväckt munterheten bland grenadiererna. Bruidoux, liggande framstupa vid klippans yttersta rand, gaf en burlesk afskedshelsning åt hvar och en som tågade af. Lycklig resa! helsa så mycket till alla hemmavarande! . . . Tänk någon gång på mig, min gosse... Söla inte på vägen du! ... Akta dig att smutsa fingrarne, medborgarel... Colibri! skrif till mig? Ehuru denna plan, så serdeles den än var, endast fordrade några ögonblick, för att bli förklarad och satt i verkställighet, fruktade likväl Hervå att väcka misstroende hos fienden genom ett förlängdt uppskof; ham bad