Aftonbladet – 27 mars 1852, sida 2

Bruidoux underrätta honom då endast första ledets soldater voro qvar på platsen; sedan gick han att intaga sin plats midt på vägen. Min herre,, sade han höjande rösten, hör, hvad jag har att föreslå er; jag vill godvilligt gifva mig, om ni går in på att min löjtnant med sina soldater fritt får sluta sig till sin kår, utan att oroas af något anfall under I vägen.n Det kan ej vara ert allvar, min herre, svarade Fleur-de-Lys. När allt är i våra händer, kunna vi ej rimligen nöja oss med en del, huru vigtig, och huru dyrbar den än må vara.n Jag tackar er, min herre,, sade Hervå, som ingenting bättre begärde än att ceremonierne förlängdes, jag tackar er för min personliga del; men, om ni fordrar allt för mycket, skall ni ej få oss för så godt köp, eller rättare, ni skall ej vinna på den här affären, så mycket som ni tyckes göra er räkning på. Det är ej klokt att bringa en fiende till förtviflan, huru ringa hans styrka än må vara. Jag upprepar, min herren, återtog Fleur de Lys med en mera sträf och hotande stämma, att detta ej kan vara ert allvar. Har ni ingenting vidare att tillägga? ;Hvilka äro de vilkor ni försäkra, i händelse i gifva 08s? 3 sifvet; likväl endast om ni förbinder er att tjena under kungens fana. Jo, det låter snyggt, din kung, mumlade Bouidoux, som just med detsamma vidrörde Hervås arm. Min kommendant, tillade han, nu återstår endast första ledet., Bed dem hålla sig i ordning att svara på deras gevärssalvax, sade Hervå. Derpå drog han sig några steg tillbaka oeh återtog: Herr Fleur de Lys, detta ör vanhedrande; vi vägra.n (Forts.)