Aftonbladet – 24 mars 1852, sida 2

dess gård, kunde han ej qväfva en suck och fattade med konvulsivisk rörelse sin väns arm. ;Francis, sade han med dof stämma, detta är ett fasans ögonblick.s Den unge löjtnanten tryckte hans hand utan att svara och påskyndade sina soldaters steg. Till den grad hade slottets invåbare:låtit invagga sig 1 säkerhet, att det republikanska detachementet kom ända til bron, utan att man märkte det. Ingångsporten stod öppen; ett tiotal af trappsteg förde in i vestibulen. Francis lemnade hälften af manskapet nere på gården och skyndade sig, åtföljd af Pelven och de öfriga grenadiererna, uppför trappan. Två eller fre betjenter, hvilka stodo i vestibulen, blefvo så slagna af förvåning vid detta plötsliga inbrott, att de ej ens försökte att göra något motstånd. Sedan Francis försäkrat sig om att Bruidoux innehade den post han anvisat honom, anbefalldes han att ej utöfva någon våldsamhet, men också ej tillåta någon att passera; derpå inträngde han, eskorterad af några soldater, uti de rum, hvilka lågo utanför en salöng, den han sett vara.upplyst. Den unge löjtnanten hade med en i detta fall nog förklarlig finkänslighet tagit alla mått och steg, utan att ställa en enda fråga till Herve; denne sistnämnde fortfor att gå vid hans sida lik en skugga. Uiistora salen, der supgen ägt rum, mötte de skogvaktaren Kado, hvilken blef stående alldeles som förstenad med vidöppen mun, vid åsynen af baJonetterna,. Kadon, sade Hervå, brytande den hemska tystnad han hittills. iakttagit, intet buller, ingen onyttig strid. Vi äro herrar af slottet.s Nådig herre, mumlade Kado, skulle det vara möjligt, ni, herr Hersc! Ja, det är ni, som ...P sTyst! Förena dig med mig för att förekom ma större olyckor. Hvar och en -Rhall skonas till sitt lif, Hvilka öro te nos7: