Aftonbladet – 24 mars 1852, sida 2

torn tangenten och dermed är tiden registrerad. Vid gränskning af remsan finner man den sålunda tillkomna pricken emellan ett par sekundprickar (hvilkas antal och ordningsföljd naturligtvis kan bestämmas på förband) öch genom mätning af denna punkts afständ från sina begge grannars, kan man dä, efter skala, utröna huru stor bräkdel af en sekund, som skiljer observationsögonblicket frän den nästföregäende och västföljande sekunden. Att tidsbestämmelsen härvid blir så noggrann, som för sjelfva observationsförmägan är möjlig, inser man deraf att elektriciteten ilar utät en kopparträd med icke mindre hastighet än 17000 mil i sekunien. Den hinner således öfver 4!, gång omkring eqvatorn på samma tid, och anteckningsfelet, törutsatt att det söktes hos elektriciteten, är alltsä fullkomligen omätligt. Hr Edlund tillkännagat, att de följande föredragen komma att egnas ät nyare upptäckter om värmen och ljuset; och säsom förberedelse öppnade han nu en liten kurs i värmeläran; till en början om de sätt att mäta temperaturskilnader, som man vunnit genom Seebecks upptäckt af thermoelektriciteten, eller värmets egenskap att bringa elektriciteten i rörelse. Han förevisade en af Seebeck sjelf konstruerad enkel apparat till denna verkans äskädliggörande; vidare en thermoelektrisk stapel, medelst hvilken thermoelektriciteten mängdubblas efter parens antal, och sedan Mellonis thermoskop, hvars verkan beror på en dylik stapel, Det var så finkänsligt, att när man höll handen på ett litet afständ derifrän, angaf det ganska tydligt den olika värmesträlningen frän fingrarnes och från handlofvens baksida. Hr Edlund erinrade ock, hvad han förut nämnt, att professor Svanberg i Upsala hade konstruerat ett annat elektrothermoskop, eller rättare en elektrothermometer, hvarigenom en sexhundradedels thermometergrads värmeskilnad kan noggrannt urskiljas. Det omnämndes äfven, att thermoeglektriska strömmar under vissa förhällanden kunna uppkomma, utan att olika metaller beröra hvarandra. Nägra för kort tid sedan af professor Magnus anställda försök visa, att en olika täthet hos metallträden härpå har ett vigtigt inflytande, och professor Svanbergs undersökning öfver detta ämne ädagalägger, att om kristaller af wismut eller autimon bringas i beröring med hvarandra och beröringsstället uppsvärmes, en elektrisk ström uppkommer, sä snaft länglen på de använda kristallstyckena hafva ett olika läge till kristallens genomgångsytor. (Såsom prof hårpä visade br Edlund, att en enkel kopparträd kunde tjena till thermoelektroskop, blott derigenom att den plattades ut på ett ställe, och uppvärmdes på ena sidan derom.) Tydligast visar sig likväl den hermoelektriska kraften hos olika metaller; och redan Seebeck ordnade dem efter den genom dem uppväckta elektricitetens beskaffenhet och intensitet; hvarvid antimon starkast visade -elektricitet och vismut — -elektricitet; nemligen inom vanliga temperaturgrader; ty vid högre omvändes stundom -hos nägra denna ordning alldeles. Hr E. slutade dagens intressanta och rikhaltiga föredrag genom ett prof på thermoelektriska staplars verksamhet, t-—-———