Aftonbladet – 24 mars 1852, sida 2

ar KHGlllllat UVI MMA vm fc AB BSI HUSA at Uls sörja, har förut icke varit för berörde afgift krafd. Han har ingätt med klagoskrift till Kongl: Maj:t. — Dötta är uppenbart en parodi på fattigvärdsförvaltNing. k — Thamiska föreläsningarne i Kongl. Vetenskapsakademien hade sista gängen en tälrikare publik än nägonsin, I synnerhet tycktes antalet af fruntimmer vara betydligt större; öch med ledsnad såg man att! era, som kommo nägra ögonblick efter det bestämda klockslaget, nödgades vända om, emedan ingen af berrärne hade den nordamerikanska artigheten att för damerna uppoffra sin egen plats. . Föreläsaren afslutade nu föregående seansbns framställning om den elektriska telegrafien. Först fick man -beskäda det inre af en Wheatstonsk visare-telegraf; br Edlund upplyste med detsamma huru lätt denna apparat kan komma i oordning, sä att den i stället för de telegraferade bokståfverna eller siffrorna visar andra, ehuru alla befintliga på samma afständ från hvarandra i alfabetet. Han anmärkte dock att man! funpit enkla medel att återställa ordningen, när dylika signalfel röja Sig. För öfrigt erinrades att visare-telegrafer nu mera nästan endast begagnas i England och i Tyskland, ehuru på det sednare stället med en vid dem anbringad väsendtlig förbättring, som blifvit uttänkt af Siemens, och enligt hvilken visarens rörelse icke, säsom hos den ursprungliga W heatstonska telegrafen, ästadkommes genom elektromagneten, utan genom ett urverk, som hälles i gäng så länge depeschen afsändes, Elektromagneten har iter här den omvända förrättningen att stadna visaren, när denne uppnätt en bokstaf eliter siffra, som skall öfversändas. Följden af. denna förbättring är en betydligt förökad skyndsamhet och säkerhet vid telegraferiogen. Man har nu vid flera telegraflinier börjat använda magnetoelektriska mackiner i stället för staplar. Dessa hållas i rörelse under telegraferingen och lemna då den nödiga kraften, och man undgår härigenom icke blott kostnaden för stäpelns underhäll, utan äfven det med dess rensning förenade icke obetydliga besväret. Nyttjas staplar, så fordras olika kraftiga för olika slags telegraferingsapparater. För den enkla Wheatstonska nälapparaten förslår en stapel af nägra få elementer Ziok och koppar, nedsatta i sand, som hälles fuktad. med utspädd svafvelsyra, Stöhrer Har funoit att en stapel af kol och zink, fuktad med alunlösning, är den enklaste och varaktigaste af alla, när nägon större men icke jemnt fortverkande-kraft erfordras. Hr Edlund framlade äfven sjelfva grunderna ! för konstruktionen af Iorses trycktelegraf -— samma dag, som af br Berglund just nu visas i en at hr La Croix salonger alla dagar; och mängen närvarande, som kanske tagit de der fullständigt utförda i: betraktande, torde icke, under den glänsande ytan if dem och ur labyrinten af deras mänga skrufvar och fästen, hafva lika lätt förmätt urskilja orsakerna ill deras verkan som Du, efter den enkelt äskädliga! framställning man erhöll deraf under hr Edlunds föreirag. Hr E. nämnde att Stöhrer väsendtligen förbättrat Morses skriftelegraf, genom anbringandet af vå elektromagneter, SOM På den pappersremsa, hvilken emottager de punkter och streck, som bilda Morses elektrotelegrafiska alfabet, a bringa dylika tecken i två parallella rader, och sälunda lemna tillfälle bäde till tecknens förenkling och till mängdubbling af deras antal. å 2 Telegrafledningens isolering har utgjort föremål för en mängd försök; hr Edlund beskref dem som hittills lyckats böst. För ledningsträdarnes isolerade förande genom fria luften, har man stadnat vid metoden att spänna dem öfver hufvar, eller omstjelpta koppar, af postlin eller glas, som betäcka telegrafstolparnes öfra ändar, och hvilka hufvars nedatvända insidor icke ätkommas af regn. Denna isolering har, som hr E. anmärkte, funnits till och med fullkomligare än man önskat, emedan den äfven isolerar luftelektriciteten, och tillåter denna att inblanda sig iden konstgjorda, som kommer från stationernas staplar eller magnetoelektriska Machiner, Man var i början till och med utsatt för att på detta sätt få äskan inledd i telegrafkontoren; denna väda har likväl sedan afhjelpts genom ett-ganska sinnrikt medel af professor Steinheil i Mänchen, hvilket af hr E. beskrefs. Emellertid qvarstadnar ändå tillräckligt med luftelektricitet i ledningsträdarne, för att stundom i flera timmar göra sjelfva telegraferingen omöjlig. Det händer nemligen dä, att telegrafen begynner arbeta, men vid närmare päseende tala ett språk, söm ingen förtär; vid-anländandet af en så beskaftad depesch märker telegrafisten att det är äskan som telegraferar näsonstädes ifrån; och så länge den fortfar dermed, är let fafängt för nägon Aubanärt få.ordet. Hr E. omnämnde, att mani Preussex mer än annorstädes sökt befria Sig fran detta tåystiska språk.Han berättade nemligen att Man der först och lyckligast löst det mängenstädes anDars förat mera fåfängt behandlade problemet, att göra ledningen underjordisk,-och sålunda oberoende af äskan. Det är äter Siemens, som för detta behof uttänkt bästa medlet. Lednibgsträden öfverdrages med vulkåniserad (svafvelbunden) vutta percha, och dermed isoleras den fullkomligt, ifven när den föres genom fuktig jord och vatten; ÅA att man i Tyskländ redananlagt hundrätals mil langar-telegrafledningar af dylikt slag. Elektriska ur omförmältes efter de elektriska telegraferna; hr E. anmärkte att med denna benämning betecknas tvä olika slag. Det ena fär sjelfva sin rö: selse frän elektromagnetism, hvilken hos-dem verkar i allet för tyngdkraften eller fjäderkraften i vanliga Det andra slaget är deremot att betrakta som elegrafer för tidmätning; ÅV8. att dermed telegraferas de tidsbestämmel er, som avgifvas af ett normalur. Af det sednare sluget ser man äfven ett i sävg varande på samma ställe der hr Berglund visar Morseska skriftelegrafen. Utrikes begagnas detta slags telegrafering flerestädes, t. ex. i Leipzig, der man i torn, hoteller-och restavrationer har ur, eller egentligen blotta urtaflor, till konstruktionen enliga med Wheatstoes visaretelegaf, och hvilkas visare, sekund eftersekund ungifva samma tid, som pendeln i ett normalur.. Denaes rörelse öppar och sluter vexelvis en elektrisk ström, m sätter samtliga visareverkens. elektromagneter. i relse. Att alla desså visare gå på sekunden rikigt efter normaluret, och hvarken behöfva uppdragas eller justeras, förstas af sig sjelft. Ännu faller sig likväl underhället af ett dylikt ur nägot dyrt för enskilda personer; det är blott på offentliga eller mer illmänt besökta ställen, som. de synas. kunna bära sostpaden. Vi förmä likväl ej frängå den. töreställningen, att äfven i Stockholm skulle samtliga tornarens och rättegängsurens förvandling till elektriska ar, bemtande sin ledning frän t. ex. observatoriets sller navigationsskolans normalur, innan kort spara in anläggniogsoch underbällskostnaden, emedan de sedermera hvarken erfordrade tillsyn eller reparation, och sjelfva slagverkens uppdragning, en gäng i vec: kan, kunde utan äfventyr anförtros ät vederbörande klockare och vaktmästare. Elektriska ur hafva äfven med stor förmån begynt användas vid astronomiska observationer; man kan med leras tillbjelp bringa Nöggrannheten i tidsbestämmelser nästan huru längt som helst; hr Edlund beskref huru man härtill i Nordamerika begagnar en inrättning liknande Morseska skriftelegrafen. Man läter sekundpendelns slag sätta en punkt på den pappersremsa som tjenar till depesch; sedan man sä ställt ill att hon passerar elektromagnetens prickande näl med jemn hastighet. Remsan får naturligtvis dä en prick för hvar sekund. Astronomen äter har bredvid 2 FRV ÖN