Aftonbladet – 24 mars 1852, sida 2

föreskrifver och privatläsningen afskaffas, yttrar insändaren: Förslaget är klokt och ändamälsenligt,sävidt det äsyftar att afskaffa privatläsningen. Försökas må det. ock gerna. Med följderna deraf, som snart skulle visa sig, torde icke alla få lika skäl att blifva belätne. Hvad de stora lönetillökningarne angär, så kan det på siffran visas, att Stockholms skollärare i allmänhet, genom inträdet på den nya staten, icke vunnit nägon tillökning, som på nägot sätt kan motsvara förlusten af deras förhöjda tjensteärsberäkning, ja, att flera ibland dem förlorat icke obetydligt. Men hade de ocksä verkligen. vunnit nägon förbättring i lönevilkor, så frågas: äro 6 eller 800 rdr bko, som utgör flertalets lön — ty blott få hafva derutöfver — verkligen tillräckliga för behofveti Stockholm? Flera bland dess skollärare hatva dock familj att underhälla, och på möjligheten att kunna göra detta måste samhället väl Hafva tänkt, då det bestämde de nya lönerna, eftersom det då tillika för skollärarne tillstängde utsigten till annan befordran.n Slutligen säges angäende yrkandet att ferierna borde förkortas i likhet med hvad i utlandet eger rum, att sannolikt icke alla föräldrar skulle blifva nöjda dermed att -sommarferierna ytterligare inskränktes, då de gerna vilja vistas på landet med sina barn, äfvensom att om man vill taga utlandets bestämmelser af lärotiden till rättesnöre i ett afseende, så borde man äfven göra det i afseende på antalet af lärarnes offentliga lärotimmar. I Preussen t. ex.., säger insändaren, läses väl 32 timmar i veckan; men ingen lärare läser mer än 14, på det han, såsom det i ett ministenireskript heter, må kunna sköta sitt kall med oförsvagade krafter och derjemte underhälla sin egen bildning. I Sverige deremot vill man göra skollärarne till lastdjur icke blott i det afseendet, att man vill pälägga dem sä stora bördor, som de möjligen kunna draga, utan att genast digna; utan äfven i det afseendet, att man anser dem behöfva ingen näring för själen, ingen förkofran i bildningf, Vi hafva härmed redogjort för det väsentliga innehället af de upplysningar i sak, som insändaren önskat bringa till allmänhetens kännedom. Om vi icke ansett oss äfven böra återgifva den ton af bitterhet och den förtydning af våra ord, som genomgår insändarens artikel, så äro vi öfvertygade, att den sak han försvarar. derpå ingenting förlorat. Vi tillåta oss nu att göra ett par erimringar vid de upplysningar, insändaren meddelat, eller rättare vid de slutsatser, han af dem vill draga. Hvad först och främst inskränkningen af de offentliga lärot mmarnes antal angår, så hafva vi icke af insändarens egen framställning om förloppet härvid, hvilken vi här ofvan ordagrannt: återgifvit; kunnåt öfvertyga oss om dess lagenlighet, eller att den, säsom insändaren läter förstå, grundar sig på någon ;Kongl. Maj:ts nådiga auktorisations. När regeringen den 14 Juni 1820 gillade det af direktionen då uppgjorda förslag till reglering af hufvudstadens läroverk, kunde detta ingalunda innebära något medgifvande att dessa läroverk skulle i framtiden vara undantagva från efterlefvandet af den blifvande allmänna skolordningen, -hvilken af konungen fastställdes sex månader sednare, och först under loppet af det påföljande året trycktes och utfärdades. Det är sannt, direktionen hade, såsom insändaren upplyser, på förhand utbedt sig nådigt tillstånd till afvikelse från skolordningen i de fall, der lokala eller andra omständigheter sådant föranledar; men insändaren upplyser icke, huruvida direktionen också verkligen erhållit detta tillstånd. Det säges vält, att Konungen i en sednare skrifvelse tillåtit henue natt, så vidt behofvet anses påkalla, afgifva uoderd. förslag till särskild instruktion för bufvudstadens elementarläroverk., och att direktionen icke begagnat sig af denna tillåtelse. Men det är sä långt ifrån att denna tillåtelse kan anses innebära något medgifvande för framtiden af godtyckliga afvikelser från skolordningen under den rymliga förevändningen af lokala eller andra omständigheters säsom anledning, att den fastmera snarare måste anses innebära ett förbud deremot. Det kan nemligen icke vara något tvifvel underkastadt, att uttrycken såvidt behofvet anses påkalla, uti den af insändaren åberopade kungliga skrifvelsen måste förstås såsom ungefär hktydiga med: såvidt några afvikelser från den allmänna skolorduingen fortfarande anses nödiga. När direktionen hkväl nu i mer än trettio års tid underlåtit att till. Konungen afgifva det förslag till särskild instruktion, som på detta sätt vilkorligen infordrades, så måste denna underlätenhet anses innebära antingen ett erkännande, att bebofvet .cke påkallade något undantag för Stockholms läroverk från den allmänna skolordningen, elter ock, då högst väsendtiga afvikelser icke desto mindre egt och ännu ega rum, en egenmäktighet å direktionens sida att undandraga sig och sina underordnade efterlefnaden af en till allmän efterrättelse utfärdad författning. I hvilketdera fallet som helst äro vi icke i ständ att inse, huru den anmärkta redsättningen af de offentliga lärotimmarnes antal ifrån 32 i hvarje vecka, såsom skolordningen bjuder, till blott 26, för. närvarande kan anseg annorlunda än såsom olaglig, så vida icke någon mera bestämd auktorisation derför kan anföras, än den insändaren nu åberopat; Vi vilja icke här uppehålla oss med någon granskning af de å nyo upprepade motiverna för denna lärotimmarnes imskrävkuing, sådana de blifvit af direktionen till skolrevisionen inberättade, då giltigheten af de skäl direktionen anfört redan förut af en annan insändare i detta blad blifvit tillräckligt vederlagd. Vid den aritmetiska bevisning insändaren söker åstadkomma för det påståendet, att den förminskning af det i allmänhet föreskrifna antalet lärotimmar, som genom förändringen uppkommit, icke skall utgöra mera än 50 timmar på året, måste vi erinra, att skolordningen icke egentligen bjuder att lärotiden skall utgöra blott 32 veckor på året, utan att den skall utgöra minst denna tid, och att läseterminerna äfven på andra orter inom riket blifvit förlängda fullt ut lika mycket som i Stockholm, utan att man derföre ansett sig berättigad att förminska lärotimmarnesantal i hvarje vecka. Det är lätt att inse, att om man jemför det nuvarande förhållandet vid de ifrågavarande skolorna i Stockholm med det itid andra skalor. der lägningen fartoar lika