Aftonbladet – 24 mars 1852, sida 2

liga oftret sakta tillsammans lik en blomma som skördats af lian. Herv6 skyndade sig fram för att understödja henne; men Bellah förekom honom; med tillbjelp af Alix bar hon sin. föstersysters liftösa kropp till en fåtölj, nära ett fönster, det hon öppnade på glänt. Pelven vände sig då till markisen. Min Berre, gade han till honom, jag är ej skulden till denna olycka; jag har hvarken kunnat förutse eller hindra den. Jag vägar ej hoppas att ni skall göra rättvisa åt den känsla som förmått mig att uthärda det hårda prot, som jag visste förestod mig, Jag vill endast säga er att jag här ej äger någon makt, ingen annan rättighet att utöfva här än bönens; Jag bönfaller derför, min herre, att ej genom ett fruktlöst motstånd förvärra det slag som träffar er. Ni kan förlita er helt och hållet på denne unge mans ord, hvilken äger general-en-chefens oinskränkta förtroende.s Och hvem ansvarar mig för ert ord, då ni vill ansvara mig för hans?inföll markisen. Tala, herr Franciso,y återtog Hervå,; soch vörda isynnerhet dem, som ej kunna besvara en förolämpning., Som Pelven utsagt dessa ord drog han sig tillbaka och stödde sig mot väggen, och förblef så orörligt stående fast besluten att ej vidare på något sätt deltaga uti hvad som tilldrog sig omkring honom. Mina herraro, sade Francis i sin ordning, sedan han gjort tecken åt soldaterna att lemna salongen, jag skulle tvekat att åtaga mig detta uppdrag, om ej generalens ädelmod borttagit det mest tryckande i dess börda. Se här de vilkor han tillåtit mig erbjuda er. Den unge löjtnanten underrättade derpå de royalistiska cheferna, hvilka ej utan tecken till förvåning åhörde honom, den aktning man anbefallt -honom -visa emot: fruntimren, och den skonsamhet med hvilken Hoche utfäste sig att låta behandla fångarne.