Aftonbladet – 22 mars 1852, sida 2

lement gick som bekant ut på att finna en nedelväg emellan högra sidans feodalistiska, ch högra centerns royalistiska pärskap. Sistlidne fredag den 5 Mars förekom ändtigen den så hfbgt väntade debatten, om hvars ;eskaffenhet och resultat tidvingarne redan inehållit berättelser. För mig återstår endast tt gifva eder ett begrepp om den partisönring, som voteriogen härom ästadkommit i ammaren. Hvad som i öfrigt tilldragit sig sakom kulisserna är dessutom egnadt att kata ett ganska lifligt ljus öfver ställuingar och örhållanden. Det Koppeska amendementet åsyftade såonda att bilda en pärskammare, först utaf de ullmyndiga prinsarna af det regerande huset, heferna för de furstliga familjer, som förut egerade i Hohenzollern (hvilkas furstendönen numera, som bekant, bhfvit förenade ned den preussiska monarkien); vidare den , d. omedelbara riksadeln, de pärer hvilka conungen utnämner på hfstid, de pärer hvilka konungen beviljar ärftligt pärskap, och slutlisen de pärer hvilka konungen utnämner bland de stora fastighetsägarne, i de stora städerna och vid universiteterna. Högra centern hade accepterat detta amendement med det förbehåll att pärerna af sistnämnde kategori (de stora fastighetsegarne 0. 8. v.) likaledes skulle utnämnas på lifstid, hvarigenom de skulle blifva mindre beroende af kronan. Den yttersta högern, som misströstade om seger öfver de mera royalistiska fraktionerna, og tillbaka sitt förslag om ett i sjelfva verxet feodalistiskt pärskap (af konungen angifna kxorporationer, hvilka derefter skulle ntse pärerna), under förklaring att man hölle sig till srundlagens pärskap (som innefattar val-elementer) och skulle votera emot alla förslager och amendementer. Premierministern hr von Mannteuffel förklarade att regeringen hyllade hr Koppes amendement. Men då hr Koppe, för att vinna högra centern, förklarade sig vilja gå in derpå, att äfven de sistnämnde kategorierna (de pärer som utsågos bland de stora godsegarne,i städerna och vid universiteterna) finge utnämas på lifstid, fruktade hr von Mannteuffel att byråkratien sälunda skulle förlora allt inflyande på den blifvande öfra kammaren; han uppsteg derföre och förklarade att han å rezeringens vägnar endast gillat det ursprungtiga Koppeska amendementet. Han ville med wdra ord icke gå in på att pårerna af sistnämnda kategori utnämndes på lifstid. Denna förklaring af konseljpresidenten slog aed som en bomb i kammaren, der nu myexen förvirring uppstod. De ministeriella 1ledamöterna, rojalisterna och de konstitutionella uoderados visste icke mer på hvilken fot de skulie stå. Till pjesen hör ock att det sliberalav partiet hade blifvit mycket: försvagadt senom de underhandlingar som Koppes amendement framkallat. En stor del af dessa mer ller mindre liberala hoppades kunna komma in i den nya pärskammaren, vinna konungens sympatier för en konstitutionell regeringsform ). 8 Vv. Sådana äro den förvekligade och oförbätterliga liberalismens vanliga beräkningar. Venstra sidans majoritet hade med ett ;rd underhand lofvat att votera med högra centern för hr Koppes rojalistiska pärskap. Regeringens vägran att gå in på den molifikationen, att pärerna af sista kategorien skule utnämnas på lifstid, hotade nu att förvirra och förstöra alla dessa kombinationer. Då fick en högre embetsman, hr Maetzke, tillhörande centern, det infallet att skrifva ett bref till konungen till förmån för lifstidsutnämningen. Grefve Fiurstenberg-Stammheim, en rik godsegare från Rhen-trakten, af det szammal-preussiska partiet (högra centern) ätog sig att frambära detta bref till slottet. Konungen giorde ingen svårighet att antaga detta ytterligare amendement tili lifstidsutnämning. Med sitt blåa välkända bläck skref han på Koppes tryckta amendement de tvenne orden: på lfstid. Han uttryckte äfven samma åsigt i ett bref till hr von Manteuffel. Deita indirekta budskap gjorde en elektrisk verkan vå majoriteten. Rojalister, ministeriella och konstitutionella ledamöter återfingo genast bäde sans och förnuft. De voterade utan undantag för det absolutistiska pärskapet. Nu var hr von Manteuffel i fällan. Sin förklaring kunde han icke mer återtaga. Emedlertid blef amendementet vid voteringen gilladt af hela kammaren med undantag af yttersta högern och yttersta venstern. Emedlertid hade kronan fått sin vija fram och liberalismenled ytterligare ett moralisktnederlag. Man tror att andra kammaren å sin sida icke ska!l våga göra motstånd mot hofvets påtryckning. Endast dess venstra sida skall måhända visa större mod. Första kammaren slutade den 4 dennes diskussionen om kommunallagen. Jag skall måhända återkomma till några af dess resultater. Andra kammarens sessioner ifrån den 29 Febr. hafva icke varit af något särdeles inItresse, åtminstone icke för utlandet. Ifrån den öfriga delen af Tyskland finnes licke helier något att omförmäla, som ni icke redan vet genom tidningarna. Fråga har varit om en duell emellan hr von Vincke, ledamot af andra kammarens venstra sida, och hr von Puttkammer, regeringspresident i provinsen Posen. Herr von Vincke påminte hurusom hr von Puttkammer, f. d. direktör löfver inrikes ministeriets politiska afdelning, i Mars 1849 ville tillställa en illumination till firande af revolutionens ärsdag. Herr von Puttkammer innehade då en högre tjenstebefattning i Frankfurt an der Oder. Vid undorrättelsen att denna fact inföll nå nringens