Aftonbladet – 22 mars 1852, sida 2

des bullret af skyndsamma steg bakom dem. De stadnade; ett ögonblick derefter hade ftröken de Kergant upphunnit dem. Förlåt, mina herrar., sade hon med flämtande röst, jag måste få tala med er, herr de Pelven. Hervå kunde ej undertrycka en rörelse af stark ovilja. Min tröken, ni torde vara god och ursäkta mig,, yttrade han, men ni har hört den anhällan jag framställt till herr . . . till hans höghet hertigen; han har haft den godheten att bevilja min anhållan, och han skulle ega rätt att anklaga mig för oböflighet, om jag ... ,Hans höghet, afbröt honom Bellah lifligt, vär sjelf allt för mycket artig mot fruntimmer för att han skulle neka mig företrädet att nu få tala med er. Visserligen, sade Fleur-de-Lys, under ovanligt tvungen röst, fröken de Kergant kan ej vänta af mig annat än en blind lydnad för hennes minsta önskan; men herr Pelven skulle göra mig en orättvisa, om han trodde sig vara den enda som detta uppskof misshagar. Sedan han utsagt dessa ord, bugade han eg djupt och försvann i den tätare delen af skogen. . Fröken de Kergant gick några steg tillbaka mot trädgården, till dess hon trodde sig säker att ej bi hörd af någon annan än den, till hvilken hon talade: ;Hervå, sade hon då, i det hon stannade och vidrörde hans arm, det skall ej ske... det kan ej äga rum R ,Hvad vill det säga?, återtog Hervå; pni misstager er visst på mina afsigter., Inte mera än han misstagit sig derpå; men, det skall ej, det får ej ske; nej! om jag också skulle gå att uppsöka min far och säga honom allt. Hervå bringa mig ej till denna fasliga ytterlighet, jag bönfaller derom., (Forts.