Aftonbladet – 20 mars 1852, sida 2

ällighet alltid, enligt sakens natur, blir mer ler mindre godtycklig. Ty icke kan man ntaga, att tjenstebjonet måste anses hafva! itt och otvunget medgifvit husbonden en så-! an; makt, då det vid städseln underlåtit att, öra särskildt förbehåll om frihet från husaga. huru ett sådant förbehåll utan tvifvel skulle, ara bindande för husbonden om han dertill amtyckt, är det dock lätt förklarligt att tjentehjonen icke gerna kunna framställa det, oml e än allmännare insåge sin befogenhet der11, emedan sjelfva förbehållet på visst sätt! kulle innefatta en för dem förödmjukandel ekännelse, att de torde göra sig förtjente af n hård behandling. Men om husagan alltså efinnes oförenlig med rättvisans fordringar, tår den ännu bestämdare i strid med sedligetens. Dess egentliga ändamål skulle väl ara att erinra ett försumligt tjenstehjon om ttnoggrannare uppfyllande af dess skyldigeter; men om detta icke kan åstadkommas enom undervisning, allvarsamma föreställingar och varningar, hvilka bibringa tjenstejonet ett klart begrepp om rätta bevekelserunderna för dess pligter, så vinnes det säerligen icke genom kroppslig aga, som gör ig sjelf till enda bevekelsegrunden och följktligen upphäfver menskliga handlingars friet och sedlighet. Feg fruktan och egennytig beräkning träda då i pligtkänslans ställe, nenniskovärdet kränkes och förnedras, och m rättskänslan af den godtyckliga behandingen ej helt och hållet tillika med alla ädare egenskaper förqväfves, skall den uppresa ig mot ett välde, hvari tjenaren med förbitting tror sig finna en orättvis gunst för husonden och ett lika orättvist förtryck mot sig jelf. Man må ej föreställa sig att dessa menliga öljderaf husagan uteblifva derföre, att lagen ;juder att den skall vara måttlig, ty samma rerkan, som uppkommer om agan får utöfvas ned ett obegränsadt godtycke, uppstår äfven, astän i olika grader, om bestraffningen står missförhållande till det verkliga eler förnenta felet, och ingen lag kan förekomma missbruk eller öfverdrift vid utöfvandet af en nedgifven rättighet, när denna beror af den oerättigades eget omdöme om det måttliga. Ven det är icke ensamt på tjenstebjonsklassen husagan inverkar menligt. Dess skadliga nflytande på husbönderna är nästan lika märkbart; ty om de icke sky att begagna denna sin. makt, alstrar och underhåller den hos dem råa seder, nyckfulla, häftiga och grymma lidelser, förakt för menniskovärde, samt undertrycker hos dem i samma mån rättvisa, välvilja och mensklighet. Det är en allmän erfarenhet, hemtad från de länder, hvarest slafveri, träldom och lifegenskap finnas, att dessa förhållanden i sedligt hänseende verka lika förstörande uppåt som nedåt. Men för att bedöma om träldom eller frihet råder i ett land, bör man icke ensamt fästa sig vid der gängse benämningar; ty träldomen har, likasom friheten, sina grader. Hvarhelst husbönder finnas, som saklöst kunna behandla sina tjenare omenskligt, och som hafva slafegares vanor, seder och äåsigter, der är träldomen ännu icke fullkomligt afskaffad, om än lagen för sekler. sedan wutdöret den. Det länder fäderneslandet till heder, att sederna i detta fall här äro mildare än lagen. Bland allmogen, som använder: den största mängd tjenstehjon, är det högst sällsynt att någon vill begagna sig af ifrågavarande lagliga rättighet, och för hvarje välvillig husbonde uti andra såmbhällsklasser är dess utöfvande likaledes förhatligt. Som lagen emellertid ovilkorligen fordrar att tjenstehjon skall agas, innan det för fel får skiljas från tjensten, nödgas alla husbönder, som ej vilja befatta sig med en sådan afstraffning, antingen mot sin vilja behålla ett försumligt tjenstebjon eller ock, för att blifva från! detsamma befriade, gifva de full lön. och kostaei olagligheten att skuj: JYHSLENBJONe sr tiomsten utan giltigt skäl. De kan vid sådant. förhållande icke vara lämplig att låta husagan qvarstå i lagen endast såsom en förmånsrätt för råa och obilliga husbönder, ty det har längesedan kommit derhän, att de, som med måtta, sans och urskillning skulle :kunna utöfva den, alls icke vilja nedlåta sig dertill, hvaremot de, som äro alltför benägna till en öfverdrifven stränghet, saklöst kunna tillfredsställa sina nycker, blott de icke slå tjenstehjonet lamt eller lytt. Sådan är nemligen den gräns, som lagen bestämmer för en måttlig husaga, och stundom stannar denna icke ens dervid. Exempel saknas ej derpå, att tjenstehjon, i följd af misshandling, som kallats aga, tagit obotlig skada, utan att husbonden blifvit för: brottet tilltalad. Om tjenaren, i känsla af liden oförrätt, sätter sig till motvärn, skall han straffas såsom en grof förbrytare: Em hufvudsaklig anledning — till slika brott och våldsamheter skulle, medelst husagans borttagande, undanrödjas, och man behöfver icke befara att husböndernas tillböriga anseende och myndighet deraf skulle föringas, Husbondeväldet är fast grundadt i nenskliga samhällets natur och kan icke uppöra så länge några finnas, som behöfva beJenas, och andra, som behöfva tjena. Säkrast pprätthålles det då det med rättvisa och nensklighet utöfvas, och det är ingalunda ;vagare i de länder, hvarest, såsom i Eng:. and, hvarken sed eller lag tillåter husaga mot Jenstebjon, Beredningen har derföre, med iteslutande af husaga, ansett det vara ett tilläckligt band på tjenstehjon, som ej med företällningar låta sig rättas, att de för försumghet, gensträfvighet, oordentlighet eller oskickghet kunna af vederbörlig myndighet från ensten skiljas, med bevis om orsaken dertill. SERNER RN MINOR ESR I NN SAN RO SNR NV SO ER ER RE EE OR RR HT HOEL