Aftonbladet – 20 mars 1852, sida 2

Parnassens höjd, jag hyser intet tvifvel derom, såsom det står inristadt i mitt hjerta; men till min ledsnäd måste jag tillägga, det hans samtida ej haft den nyfikenheten att vilja genomtränga den anonymitet, med hvilken han beslöjade sin sånggudinna. Kunde vi händelsevis få höra någon af hans verser?x Chevaliern funderade en stund, förde handen öfver pannan, och återtog sedermera: Lyckligtvis kommer jag ihåg några. Denne store man, mina herfar, var ej endast min vän, han var äfven hela mensklighetens. Han roade sig under det han smickrade henne att äfven gifva helsosamma råd. Han säger till exempel: För dem som steg för steg mot grafven föras Af tvinsot eller annan febersjuka, Kan säkert icke något bättre göras, Än råda dem att stooch getmölk bruka. Gästerna åhörde detta vackra prof af poesi med särdeles munterhet, och gåtvo lifliga bevis på sin belåtenhet. Isynnerhet Andrea klappade händerna med ett barns högljudda glädtighet. . Mera, chevalier! Mera, jag ber er så innerligen ! utröpade hon. rHjertahs gerna, min frökenn, återtog chevaliern, hvilken ej lät störa sig af det allmänna skrattet; jag påminner mig äfven några. rader som min vän så snillrikt skrifvit om: gåsen, betraktad såsom födoäfone., Gäsen är ett djur sä dumt, Trifves helst på fuktigt ställe; Jemt dess törst man måste släcka, Denna sats bevislig är. Lefvande den fordrar. vatten Död den fordrar vin. Det är samme skald, mina herrar, som lagt dagen inför verldens ögon en mängd nya räffande satiningar lik denna: Att händren tvätta en snygghet är, Som äfven helsan gagna plär. I