Aftonbladet – 18 mars 1852, sida 2

dant en gäng torde förestå: ty säkerheten och sömnen är för djup och olycksbådande. Men en rund tid torde det väl ännu dröja, och det beror emellertid på styrelsen att itid afvärja de hotande farorna. Negerbefolkningen öfverskjuter vida den infödda; och i Bahia har man sett Minas-negrerna flerfaldiga gånger rota sig tillsammans, och uppslå uppviglande plakater på arabiska, manande till uppror och frihet. Men dessa negerstammar äro sins emellan ofta oeniga, ja fiendtliga, så att från dem torde icke vara mycket att befara, Värre deremot låter det från provinserna. der de mindre godsägarne synas ganska oroliga. Med ett ord, Brasilien är ett framtidsland. Men om det dessförinnan skall undergå ett bloddop, eller om der skall försiggå en lugn, fredlig utveckling, det vet endast Herren, Lördagsaftonen den 20 kom bref från hemmet, medförande den underrättelsen, att Oss var född en liten prinsessa. Vi hade ämna! att afgå till Monte-Video om söndagen, men stannade nu den dagen, flaggande med al ståt, liksom korvetterna Lagerbjelke och Örnen, hvilket alit såg ganska präktigt ut. Kl. 12 sköts stor salut, och alla i hamnen liggande örlogsmän hade den artigheten att också dundra, så att det skallade mäktigt från ber gen, den lilla till ära. Hela dagen: firades för öfrigt med dans och annan munterhet och på qvällen tömde vi hos chefen en un underdånig skål för den nyfödda prinsessa och hennes höga föräldrars lycka och sällhet Emedan gula febern, som härjade så ryslig i Rio förra året, redan ånyo hade utbrutit skiljdes vi från denna stad, om hvilken mar i korthet onekligen med skäl kan sjunga son det står i visan: Rio Janeiro, det ör en sta som duger, den 22 om morgonen, bogseran. des ut af örlogskamraterna, fingo god vin