Aftonbladet – 18 mars 1852, sida 2

hani dem igenkänt arbetskarlen Danielsson och förre stenhuggeriarbetaren Andersson, med hvilka Löfström, som känt dem endast till utseendet, likväl icke inlätit sig i samtal. — Efter explosionen hade Löfström, OM genast skyndat till stället, först anträffat Danielssons frän kroppen skiljda hufvud och derefter nägot närmare den plats, der kruthuset stått, en liflös menniskokropp, frän hvilken ena benet var afstym padt, och den Löfström, oaktadt ansigtet var illa brändt och krutsprängdt, tydligen igenkänt såsom den der tillhört bemälde f. stenhuggeriarbetaren Andersson. Bemälde Danielsson, som enligt flera vittnens intyg varit allmänt känd säsom en ärlig och arbetsam man, hade tidigt på morgonen ifräågakomne dag begifvit sig hemifrån å uppgifven afsigt att hugga granris till ryssjor, sedan han för sagde ändamäl lånat en yxa, som sedermera päfanns på platsen der olyckshändelsen timade; hvarföre ock då Danielssons hufvud igenkänts af flere personer, samt hans betyger påträffats ute på isen i närheten af berörde ställe, det är bradt till full visshet, att Danielsson, varit den ena af de genom explosionen omkomne personer; hvaremot vidkommande Andersson, angående hvilken Djurgärdsarbetaren Löfström i sitt vittnesmål vidare upplyste, att L. icke sammanträffat med Andersson sedan nägon dag värtiden sistlidna är, men erinrade sig, att Andersson för tre år sedan biträdt grundläggaren Wäsell med arbetet å grunden till den vid Bläporten ä Djurgärden uppförde port, — den egna omständigheten förekommit, att bemälde Wäsell, då han i mändags hördes såsom vittne, förklarade at! ban väl för tre är sedan vid berörde arbete begagnat till biträde en stenhuggare vid namn Andersson, men att denne Andersson, efter hvad Waäsell hör berättas, aflidit redan sistlidne vär. Undersökningen fortgår.