Aftonbladet – 17 mars 1852, sida 2

om elektricitetens förmåga att sönderdela sammansatta kroppar i deras kemiska beständsdelar. Hr E, inledde dagens föredrag med en närmare förklaring af det om den elektrokemiska sönderdelaingen så vanliga uttrycket, att elektriditeten öfverflyttar till motsatta poler den sönderdelade kroppens olika beständsdelar, och visade att denna förflyttning icke, på sätt uttrycket synes antyda, är en öfvergång af de olika beständsdelarne ända från den ena polen till den andra, utan blott ett utbyte af den frän dena ena sammarsatta molekylen till den nästbelägna, hela sträc an utät mellan begge polerna; hvarvid söad lerdelnin. gen endast blir bestående för de begge yttersta, närmast hvardera polen belägna. Ville man, med afseende på den grafiska framställning han härötver meddelade, söka en annan bild än den af en öfverflyttping, så skulle man kunna erinra om det för hvar biljardspelare bekanta faktum, att när man lägger ett jemnt antal olikfärgade biljardkulor i en rad, och mot den ena ändan af denna rad stöter en af annan färg än den, som mottager stöten, sä qvarstadnar den tande i raden, hvaremot den afsamma firg på motatta ändan springer ur raden, medan alla de melliggande förblifva hvilande. Hvart kulpar kan här S a ett af två olika kemiska beständsdelar sammansatt ämne, oc ngande kuån den ur massan afsöndrade ena beständsdelen. Den elektriska strömmen svarar mot stöten på kulradens ena ända; och då dessa strömmar äro dubbla, gående i motsatta riktningar, sä mäste verkan blifva Iden, att den ena bland de afsöndrade beständsdelarne llösgöres vid molekylradens ena ända, och den andra vid den motsatta. Ena ny sammansatt molekyl ned sjunker genast i stället hvardera af de sönderdesälunda fortgär sönderdelningen oupphörligt, inge nägonting sammansatt äterstär att sönder dela, och den elektriska strömmen kan fortverka utan afbrott. När en lösning af ett sammansatt ämne underkastas denna elektriska inverkan, afsöndrar sig vanligen vid ena polen en af det sammansatta ämnets beståndsdelar, och ifall denna har fast form, så bildas småningom ett sammanhängande läger, hvilet utgör den såkallade galvanoplastiska fällningen. ir denna fällning tunn, så bildar den: blott ett öfverdrag på den fasta för elektriciteten ledande kropp, som stär i förbindelse med elektriska stapelens ena pol. Är det utfällda ämnet t. ex. guld, så blir fällningen en förgyllning; är det silfver, så blir den en försilfring, är det koppar, så blir dgn en förkoppring, 0. S. Vv. Läter man fällningen blifva tjockare, sä att den kan utan formförändring fränskiljas den kropp, hvarpä den skett, så fioner man att den utgör ett i aldrafinaste detaljer noggrannt aftryck af den sistnämnde, hvilken säledes tjenat till mönster, eller typ, för det utfällda. Häraf har man fått benämninger Elektrotypi, som blott är ett anuat namn för galvanoplastik, och begynt blifva mer och -mer rådande, säsom det i sjelfva verket mer egentliga och rationella. Efter en historik om de tid efter annan gjorde galvanoplastiska försöken, öfvergick hr E. till beskrifningar öfver De la Rives tillställning att med elektricitetens tillhjelp förgylla och försilfra. Han upp lyste hvarföre detta sätt så ofta misslyckas, och beskref sedan den förbättring som uppfunnits af Elkington och nägra andra och som nu: mera allmänt hegagnas. Hr E. förgyllde och försilfrade derefter sjelf koppar, och förkopprade jern, enligt -Elkingtons sätt; och genom omvändning af den elektriska strömmen borttog han äter förkoppringen, och äterställde jernets yta lika kopparfri som förut. Den öfverra. skande hastighet, af nägra få minuter, hvarmed des. sa pliteringsätgärder utfördes, tycktes särdeles slå an på auditoriet. En historisk framställning om de olika försöken att begagna elektricitettill meddelanden på afständ, föregick beskrifningen öfver den Elektriska Telegrafien, Ar E. ådagalade hvarföre dessa försök icke kunde lyckas, så länge man blott kände sättet att genom gnidning ästadkomma elektriska verkningar, och att ändamälet blott otullkomligt kunde uppnås äfven ef. terupptäckten -af kontaktselektriciteten, eller den senom elektriska stapeln uppväckta elektriska kraf. ten, innan Örsteds sekularupptäckt om magnetismens sammanhang med elektriciteten lemnat det väsendtliga vilkoret för elektrisk telegrafi. Gauss och Weber i Göttingen äro emellertidden nya telegrafiens uppfinnare ; deras nältelegraf är i sjelfva verket densamma, som med nägra förändringar i konstruktionen, derefter infördes i England af Wheatstone. Vidare omnämndes Steinheils i Minchen sinnrika skriftelegraf, hvaraf nordamerikanaren Morses är. en lyckad förenkling. En ännu vigtigare upptäckt af Steinheil är den af jordens elektriska ledningsförmäga, hy ken nu mera begagnas i stället för den ena ledningsträden mellan de elektriska telegrafstationerna, och besparar nära halfva kostnaden för ledningen, som annars är det dyraste af en dylik kommunikationsanstalt. Hr Edlund förevisade slutligen en så kallad visaretelegraf, af Wheatstons konstruktion med bokstäfver och siffror på en tafla, päpekade af en visare, som genom en motsvarande apparat sattes i omlopp från den andra stationen. Det var en utmärkt sinnrik och särdeles elegant apparat, tillhörig akademiens fysikaliska museum, och mer än nägon annan ägnad att äskädliggöra elektriska telegrafens grunder ech tillämpning. NE een — Vi meddelade för några dagar sedan ett kongl. bref angående uraktlåtenhet å professor re AA