Aftonbladet – 17 mars 1852, sida 2

muntra och glada, smågnolande sina enkla toner och med förnöjd uppsyn. Med sina stora korgar på hufvudet utsträcka de sig sysslolösa i solskenet på någon trappa eller vid, en vägg; bärande kaffesäckar ser man i spetsen för en 20 till 30 smått lunkande negrer alltid en försängare springa, sjungande en entonig melodi, som de andra eftermurala, och i handen bärande och skakande en skramla. Alltid förnöjda lyser glädjen ur deras ögon. De gamle deremot, med grått hår och gråa polisonger, äro stillsammare, men ändå gnola de beständigt. Hvad deras utseende beträffar, så äro de verkligen herrliga gestalter i muskelbyggnad och former, utom ansigtet naturligtvis. De rundade vadorna, de fylliga låren och de senfulla armarne, det breda bröstet och de väl lagda skuldrorna bilda ett helt, som, i sammanhang med den elastiska, raka gången, som de bafva af sin sed att bära allt på hufvudet, verkligen är präktigt. Detsamma gi ler om qvinnorna; man kan få se matronor med nog slappa eller vidgade former; oftast äro de unga välbildade. De veta dessutom -att drapera sig öfver axlarne med ett löst tygstycke på ett sirligt och lätt sätt, Ansigtet deremot är med den framstående munnen, de feta tjocka läpparne, den plattade klumpiga näsan, den nedtryckta pannan och det krusiga håret samt med de nästan stön 23 den svarta huden perlande svettdropp ve i de flesta fall vämjeligt, ehuru äfven derat kan finnas nyanser som stöta på dröglighet. Negrerna i Rio äro af flera slag, hemtade från olika trakter af Afrika. De, som komma från öfra Guinea, kallas: Minas, äro vanligen öfver medelhöjd och välformade, pannan I Re or SN hga, anv. deriöre dc tjenare i hucen, handtverkare och afgä Andra äro hemma ifrån Congo, Mozambique,