Aftonbladet – 11 mars 1852, sida 2

— Upsala Correspondenten meddelar nelanstående Telsning till den Akademiska Ungdomen i Upsala af Akademiens Prokansler den I Februari 1852. Mine Herrar! Det är med vexlande intryck af äldriga minnen ich unga förhoppningar, som i dag inför Eder uppräder en man, hvilken för snatt ett halft sekel sedan såsom lärjunge inträdde vid denna högskola och derefter på en underordnad lärareplats härstädes sökte i let gamla Latii tungomäl och till inöfning i den forn-romerska litteraturens klassiska anda handleda enckunskapsgirig ungdom; Hedrad af denna ungloms förtroende äterkallar jag med rörelse mängfalliga hugnads-minnen från denna ättaäriga länk af mins lefaadskedja — minnen af ljusfulla, framtidsrika, själsstärkande arbetsdagar i de lärda yrkenas tempeljenst — minnen af värderika, för hjertat kära, under lärooch läraretiden här knutna förbindelser med vänner, nu män i ståten och kyrkan, förbindelser för lifstiden. Tre och trettio är hafva sedan dess framgätt, rikare på den praktiska lefnadens erfarenheter, skiftande, säsom hela naturen, mellan dagar af töcken och sol sä i det enskilda som oftentliga Titvet, men alla — jag erkänner det med djup tillbedjande tacksamhet — sammanlänkade af den osynliga Fadershanden till vinning för den lifliga andens verkningslust, till välsignelse äfven för det ofullkomliga sträfvandet till lefnadspligternas mål. Fästad i embetskretsar med större anspråk på en yttre, sakordnande, än en egentligt litterär: verksamhet, har jag dock, bäde säsomi lärare och-slutligen tillsyningsman vid ett stifts elementar-läroverk, ofta känt de gamla kära banden med Upsala universitet förnyas vid hvarje ny försändning af ynglingar frän det lägre till det högre lärosätet, och jag kommer nu, kallad af Konungens näd och embetsbröders förtroende, att närmare tillknyta dessa band. Väl hade jag önskat, att den vidgade embetsbanan hade öppnats för högre, mer omfattande, .mandomsfriskare krafter — krafter, som hade inneburit löfte om och borgen för någon ersättning utaf den djupa förlusten af den sednast börtgängne, så af universitetet, som af den svenska kyrkan och fåderneslandet allmänt och rättvist saknade prokanslern; men det har varit min pligt att lyda en högre vilja än min, och söka i de unga förhoppningarne ett stöd för den redan åldrade förmågan. : ks Jag nämnde unga förhoppningar, och unga äro de i dubbelt hänseende, : först till sin uppkomst — icke äldre än min kallelse till erkebiskops-embetet — och för det andra i hänseende till dem, som utgöra dessa förboppningars älskliga föremål: det unga, här studerande, fosterländska slägtet. En romersk häfdatecknare har om sig bekänt, då han skråöf om gamla saker: animus quodam modo antiquus fit; i en antithes skulle jag vilja säga: juvenes adeunti animus juvenescit. Ja, mine Herrar! närvaron bland Eder, tanken på Eder ungdomliga liflighet, håg och ifrer i det allraherrligaste arbete — arbetet på det stora sä-. ningsfaltet for andetiga skördar; arbetet för odlingen af själens ädlaste krafter, de intellektuella, de moraliska, de religiösa — denna tanke sammanknyter sig med de mest ungdomsfulla förhoppningar icke blott om de enskildes, de arbetandes, utan om hela samhällets bätnad. Dessa förhoppningar gjuta ungdomsvärmans lif äfven i den Gamles sinne; de göra äfven honom ung i nit, i kärlek, i välönskningar och förböner för all välartad, själsodlande ungdom; de upptända en eld. i föresattser att efter all förmäga vaka för dess bästa, sprida uppmuntran, offra krafter, stödja, räda och verka för det stora ändamålet med ett akademiskt studii-lif; beredande af en framtid af ljus och ära, tro och kraft, dygd och välsignelse för ett älskadt fädernesland. På eder, j fosterlandets unge söner! riktar denna alma mater sina hoppfulla blickar; af eder väntar hon bot för många tidens refvor, för slapphetigrundsatser; flärd i seder, öfvermätt i njutningsoch nyhetslusta, otro på det heliga, vanvärd af pligter, som fordra uppoffring och strid. Af eder väntar hon, att j redan här, medan sinnet är ostördt af verldslifvets mängslöjd, sluten ett manligt förbund att aldrig svika sanning och rätt, fädrens tro-och fådrens dygd; att trofast älska konung oeh fädernesland, sann upplysning och lagbunden frihet, och så, hvarthän j utgän på skiljda vägar i lifvet, alltid befinnas på eder post, :om helig strid mäste kämpas för så dyrbara föremäl. Med dessa förhoppningar om eder, j unge män, som -gän ut i verlden att varda Guds härar, bär jag eder i dag min första offentliga helsning, utber mig edert förtroende och utfäster mig att med edra varmaste vänner täfla i nitälskan för allt, som kan bereda eder och edra själshöjande öfningar -framgäng, fröjd och välsignelse. Välsignelse är dock icke ett:svagt menniskoverk: den kommer. allena ofvanefter af en mäktigare hand. Måtte denna alls väldiga hand af sin nåds och kärleks fullhet öfver eder nedgjuta sina rikligaste gäfvor, göra eder studii-bana full af hugnad och ljus, öch frambringa herrliga frukter för hela eder framtid! Herren Gud välsigne eder! FEAT