Aftonbladet – 9 mars 1852, sida 1

det bestämdt icke verkar: till pressens moraliiska lyftning, hvilket ju dock är vår yrkesbroIders hufvudsyftemål. I öfrigt har Svenska friäninard här handlat i strid med sina egna grundsatser, då den för icke länge sedan ställde i Aftonbladets redaktion till ansvar för en insänd artikel om den parlamentariska styrelsen. Dä Svenska Tidmagen i sitt svar på våra :anmärkningar i detta ämne andrager, att hr Algren står med sin person mot en namnlös författare i Aftonbladet, måtte tidningen hafva glömt, att: ett namn äfven stär för Aftonbladet, och. att-således dess artiklar äro lika litet namnlösa som hr Algrens; derest namnet gör något till saken; hvilket vi dock i detta fall bestrida. — Under titeln: Nöjen i hujvudstaden och nöjen öfverallts förekommer i gårdagens nummer af Svenska Tidningen en artikel, i hvars syftning vi gerna instämma. Den lyder sålunda: å i Tager man ett tidningsblad i banden sä finner månjoom icke andra annonser, ätminstone alltid säjdana; som -bjuda vär allmänhet på tillfällen till förströelser. -— liksom, den verkligen eljest vore så upptagen af allvärliga saker, att den, beböfde förströ sig. Vi frukta att en stor. mängd ständigt lefver sä förIströdd, att den snarare kunde tälta att i någom mån sämla-sina tankar. Det är Ukvälicke: nog: med annohseras;-dem kan mön för-öfrigt icke förhindra; med mån finnerocksä i tidningarnasitext ofta motsvarande puffar, och:just om dessa skulle vi tillstyrka att de blefve sällsyntare. j Att den, som vill förtjena, söker utropa sin vara, förundrar 6ss icke, öch verkar öekså icke så särdeles på läsåren i allmänhet, men dä en tredje person lägger sitt ord till: får saken genast en annan färg. Detser ju så opartiskt ut! Man vet icke huru tidningsredak, tionerna belägras af puff-sökande, hvilkaofta nog bei vekligen öfvertala en välmenande öch eftergifven redaktör, att kåsta ut nägra ord på papperet till förmån för den-sökände, som på etteller annat sätt antyder nödvändigheten af att hans sak rekommenderas ät allmänheten. : Meny; på hvilken. grund skall man kunna rekomi mendera ett särskildt nöje, om icke på der grunden att nöjet i allmänhet skall eftersökåst? Detta ligger ieke i blotta annonsen; ty den visar blott att de, som äro beslåthe-att den gängen på-ett bestämdt sätt roa sig,-ega tillfälle dertill;men puffarne uppmana, man jkunde väl tillägga, .förleda. Det vore fördenskull, efter vår äsigt, rätt väl, om tidningsredaktionerna I bortlade den anmärkta. vanan -eHer ovanan att förorda det enazeller: andra nöjet; så att hvar och en allde168: utan lockelse komme att göra huru det dä kunde falla sig. ; sved Det ligger mera, makt häruppå än man kanske föreställer sig. Sjelfva musiken häri vår tid öfvergätt till ett hyende uhder görlösheten, och nästan till ett slags förlustelse, ätminstone ganska ofta till flärd och lättfärdigt slöseri med bäde tid och penningar. Om andra nöjen gäller. detsamma, och icke i värre män ån den förra, dervid man slär-ikring sig med ursäkten att det nöjet är sä ädelt. Vi anse alla nöjen för ädla, när de verkligen öfva den inverkan på sinnet, att man känner en oskyldig hugnad deraf, och ett hvilande ombyte. Men, erkännom att denna verkan icke är den vanliga, dä man förströr sig genom ständigt förnyad, till och med framtrugad jagt efter nöget. Vi hafva hittills haft för grundsats att icke förorda eller: ens omnämna andra nöjen än de af .konstens produktioner, hvilka vi trott böra välgörande inverka på den allmänna smaken och den. estetiska känslan. Någon gång har det också synts oss i sin ordning att på förhand :omnpärona, sådana prestationer: byaref någon af våra mera utmärkta konstnärer. Vi hafva gjort . detta . utan all uppfordran, eftersom vi funnit seden vara allmänt vedertagen. Vi ingå nu med nöje på Svenska Tidningens förslag, och under förvissning att den för sin egen del. beslutit att ej i sina spalter förorda något slags offentliga nöjen, förklara vi oss fullt villige och bestämde: att handla efter samma grundsatser: Vi äro med Svenska Tidningen öfvertygade, att den del af allmänheten, som söker nöjen, nog vet hvar de finnas utan att tidningarna i sina spalter behöfva påpeka dem. De hafva affischer och: annonser och dessutom det allvetande: småpratet för dagen. Vi tro också, att artisterna ingenting förlora på de så kallade puffarnes uteblifvande, då det blifvit en vana att-gifva. dylika fingervisningar nästan ät allt. utan undantag, och att våra bästa artisters recetter och konserter ej skola försummas, äfven omläsarne i tidningarnes kolumner sakna den : -banala frasen: Vi fästa allmänhetens uppmärksamhet, åc. e. Ett undantag förbehålla vi oss likväl rätt att göra för sådana tillställningar; som hafva ett välgörande öndamål, äfvensom .ivi under intet vilkor skulle vilja afsäga oss rättigheten att uppmuntra allmänheten till besökande af sådana undervisande föredrag eller lärorika .,förevisningar, som i någon: väsendtlig mån äro egnade att befordra en sann bildning och skänka en ädlare art af njutnidg, än de vanliga nöjena för dagen. ; Vi underkänna visserligen icke. den dramatiska konstens höga, :uppfostrande förmåga, och vi:veta rätt väl hvilken förädlande inflyItelse teatern under vissa tider utöfvat på den allmänna bildningen. Den kan verka godt ännu, om den. blott betraktas ur en högre syntpunkt än den blott financiella, ehuri tidehvarfvetej mer synes rätt egnadt att frambringa nögra Kg ES PIREN SEDD ADA ENE SAD ÖET AREAL VATTNELOE TTT VAA NN —li Ploermel att chouanerne voro i antågande. Icke för det jag just tror det, men jag tyckte