Aftonbladet – 9 mars 1852, sida 1

fer ma Jef hans herre alldeles omöjligt att vidare tyra honom. : I Pelven gaf. omsider sin häst fria tyglar och öfverlemnade sig med en slags njutning åt lenna vilda framfart tvärtigenom : de : rasande lementerna, då han vid en korsväg nära nöll på att bli omkullriden utaf en trupp; bestående af ungefär tjugo ryttare hvilka kommo emot hönom och liksom. en hvirfvelvind ilade förbi. Hervå hann endast igenkänna republikens grenadierer och fråga dem hvad som förorsakade deras brådskande ridt; men den snabbhet med hvilken bans egen bäst ilade åstad, och stormens hvinande tjut tilläto honom ej att höra deras svar. Han såg endast en af soldaterna vända sig om och gifva honom ett tecken med handen liksom ville han förmå honom att ej vidare fortsätta sin väg. En: half mil derifrån mötte Herve åter en trupp ryttare, som ilade mot honom. med samma utseende aft brådska och oordning. Den unga krigaren, som ändtligen förmådde tygla sin häst, höll midt: på vägen och gjorde tecken åt de flyende, ty dessa män sågo ut som de hade lika litet lust att möta fienden som att stanna. De försökfe ej heller att kämpa emot det: svagare hinder som mötte :dem; truppen delade sig beskedligt i tvenne linier och passerade förbi Hervå på ömse sidor, sedan slöto de sig åter tillsamman. : :Banditer! skrek den unge förolämpade mannen. Och i detsamma störtade han i deras spår, fattade en ryttare i-gehänget och sade till honom i fullt raseri, hvilket likväl. lade sig betydligt och nästan öfvergick till skrattlust, då han blef varse den syndarens ömkliga. utseende: Hvart ämnar du dig så brådskande, din tok? Till Plelan, min officer, det första republikanska qvarter. Äro ni-då förföljda?. fare Det vet jag icke, min officer. Man sade i