Aftonbladet – 9 mars 1852, sida 1

äm —RR KR ARR Ån — Ploermel att chouanerne voro i antågande. Icke för det jag. just tror det, men jag tyckte det var så godt: följa. med kamraterne., Och hvar: i all verlden kommen j från?s sVi höra till Humberts division, hvilken vid det här laget väl är uti Quimper; men vi blefvo skiljda från vår brigad under flykten. Huru, flykten; din best?s Jay för tusan, officer, så är det. Jag råder er icke: att för nöjes skull fara igenom Ploermel. Det är en farlig landsträcka der; den som kommer den för nära, får sig så han ej Böner det.n Vet du: hvem: som anför chouanerne? Åh ja, det är en dugtig karl, och som ej är rädd när det gäller; vacker är han dertill som en kärleksgud., Men hvem är han då, ditt kräk?s ca nÅbjo, det är den der för detta prinsen, deras gud; deras helgon och Gud vet inte allt. Man säger att det lär vara en af republikens officerare, som hjelpte honom låndstiga här på kusten. Jag ville se den i ögonen, jag. Säg mig., afbröt Hervå honom med särdeles häftighet, hvar hafva ni blifvit slagna? Vid Pluvigner och sedan vid Camors, röen utan skam för våra fanor, min officer; ty de fingo understöd från. alla håll. Vid Camors, der det är en lång skogssträcka, hade generalen befallt oss sitta af och gifva eld; och under tolf timmars tid ha vi försvarat oss från träd till träd ... fastän de hade sjelfva prinsen med sig ... jag hade den lyckan att en gång komma ända inpå honom ... Nå, general, sade han åt medborgaren Humbert bakifrån sitt träd, der ban helt lugnt stod och åt en bit, under väntan på dansens återbörjande s.. nå; general ... sade han, ty man hade upphört med striden på en halftimma, för att man skulle få tid på sig atttittaikantinen .. (Forts.)