Aftonbladet – 4 mars 1852, sida 3

Friheten och civilisationen. Den i Malmö utkommande Snällposten meddelade för någon tid sedan ur Svenska Tidningen en artikel om kommunikationsanstalterna i Förenta Staterna, med anledning hvaraf en insändare låtit i Snällposten införa nedanstående anmärkningsvärda betraktelser: Snällposten i sitt n:r 17, hvaruti, och det med rätta, Frukterna af Kommunikationsanstalter beprisasy har, — för att visa den snart sagdt otroliga tillväxt, som Förenta Staterna ernätt, hufvudsakligen genom jernvägarne och öfriga kommunikationsmedel,, — framlagt en ganska intressant statistisk jemförelse tableau öfver dessa staters industri, handel och sociala lif är 1793 och är 1851, eller öfver dessa stäters progressiva utveckling under 58 är, och har äfven, lika ovedersägligt riktigt, anmärkt: Att vore de meddelade uppgifterna icke grundade på de mest oemotsägliga statistiska data, så skulle de antecknade resultaterna snårare synas tillhöra fabeln, än historien. Allt detta är sannt, men undantagom ordet hufvudsakligen, bara. Hade Förenta Staterna 1793 börjat och fortsatt med en konstitution som gifvit presidenten allenastyrande makten utan afseende på kongress-beslut, senats-rädslag och så qvalificerade ministrars tilleller afstyrkande att, när presidenten ville, om just icke precist nägot konstitutionsvidrigt, åtminstone nägot som för staterna icke kunde vara nyttigt, de. dä, för att hafva tillfyllestgjort allan rättfärdighet, endast behöfde krypa bakom presidenten, i protokollet anteckna sin reservation och förblifva på sin lucrativa bederspost; hade Förenta Staternas inbyggare lätit fördela sig i ständ och klasser, stiftat privilegier som favoriserat vissa medborgare med rättigheter, hvarifrån andra uteslötos; hade de bibehållit en statsreligion och med detsamma ett tionde sugande kleresi med ty ätföljande prelatvälde; hade de centraliserat hos presidenten all högsta pröfning af allt möjligt strunt och minsta smäsak, säsom t. ex. tvist emellan en esqvadronschef och en rusthällare om hussarens skinnbyxor borde kasseras eller icke; hade de hällit bönhasejagt för det att en gelbgjutare förfärdigat en messingsbyxknapp och en görtlare en malmljusstake; hade de gjort sig ett t. ex. svenskt prohibitivt tullsystem; hade de skapat sig en byråkrati fullproppad med inbillning att folket var till för dess och ej den för folkets skull; hade de i fredstid hällit på benen en alltid till utryckning i fält färdigstäende armå och en flotta af skepp som i krig vid lugnt väder ej kunde manövrera; hade de mera sett på soldatbeklädnadens prydnad, än på dess nytta; hade de etc. ete., ty man skulle af dylikt mera kunna teckna hela sidor fulla: så vägar insändaren tro, att jemförelsen emellan Förenta Staternas tillstånd 1793 och 1851 icke blifvit så tillfredsställande och lysande, och, till följd deraf ock, att kommunikationsanstalterna der, hvarken med kanaler, jernvägar, eller elektriska telegrafer, hade kunnat blifva så storartade, som de nu befinnas vara. — Det har säledes icke varit Förenta Staternas jernvägar som hufvudsakligen, befrämja dessa staters notroligt hastiga tillväxt, heldst kanaler voro deras första kommunikationsanstalter, utar fastmera har det varit dessa staters inneboende frihetsanda, deras liberala institutioner och styrelsesätt, deras, i följd deraf, stora produktiva kraft, och alldraförst denna, som visat behofvetaf och möjliggjor utförandet af de stora kommunikationsanstalter, som der nu finnas och hvilka alltså, . relativt till folkökningen och dess produktionsförmåga, gått i bredd med dessa samt säledes understödt, underlättat och befrämjat hvarandra.