Aftonbladet – 4 mars 1852, sida 3

) Ibland de mänga förkortningarna och ändringarna är en i synnerhet olycklig. Man vet att bos Schiller bröderne Carl och Franz aldrig råkas, utan, säsom då hr Dahlqvist utförde begges roller samma afton, Franz stryper sig innan röfrarne hinna fram ; här åter nedstötes Franz af Carl i tornet. Detta må så vara, men i Carls utrop dervid: Jag förläter dig, broder! Far till åfgrunden! ligger ett lägt gäckeri, något försätligt, alltså rakt stridande emot Carl Moors -karakter. Om Schiller kunde höra sin Carl Moör så tala, skulle han visst vända sig i sin graf. Meningen skall väl vara att han förläter honom som broder, men icke fadrens inspärrande. Sädan denna scen nu gifves, gör den ett i högsta grad vidrigt intryck.