Aftonbladet – 4 mars 1852, sida 3

Ombyt -förhällande, gör sig den, naturligtvis afskyvärda ide: att Sveriges 1809 ärs män gjort, icke en quasi, utan en veritabel. revolution, afdankat ständs-, krigs-. och privilegieväsendet, bibehållit monarkisk ärftlig styrelse, men med veto hos det suveräna, blott sin maktutöfning bortförlänande folket; inbilla sig vi dare att prelater icke blifvit nägra politiska män; at! ingen statsreligion utan fri christlig religionsutöfning funnits; : tänk sig. så, att, relativt till sih. 1793 ärs folkmängd, Sverige årligen hade fått invandrande så mänga: kapitalister och arbetare, ty dessas -händers kraft och skicklighet är också ett icke obetydligt ks3pital, som Förenta Staterna -fätt relativt till sin 1793 års folkmängd; samt ytterst och sist,;och kanske äf. ven: det, mest. hutvudsakliga, att Sverige. haft en sä tacksam jord och ett så blidt klimat, som Förenta Staterria; — imänne ej dä ocksä Sverige 1851 icke allenast skolat kunna håfva utan verkligen hade haft en tio gänger längre kanalsträcka, än det eger, och chausseer i stället för upplöjda äkervägar, samt. ett öfver hela riket utspridt jernvägsnät. Insändaren ätminstone är af en så inbilsk tanke. Insändaren är lika med Snällposten en stor älskare af goda vägar och underlättade kommunikationsmelel; knotar alltså likaså mycket som Ställposten öfver vära miserabla vägar, men hvad Snällposted ånser lätt att ästadkomma, finner deremot insändaren, — i värt. både folkoch penningefattiga land, och hvilket, genom ökade utvandringar, torde blitva det än mera, — för närvarande outförbart i stor skala; — men laga sä, att militär och krigseller försvarsbudgeten nedbringas likmätigt fredstillständ till ;de! af hvad den nu är; att fri religionsöfning blir tolererad; att församlingarne få tillsätta sina själasörjare och med dem om vedergällningen öfverenskomma; att en folklig representationsförfattning varder gäl lande; att handel och näringar blifva fria; att det prohibitiva tullsystemet försvinner; att folket får styra sig sjelft och icke i äfven det alldraminsta stå unde! regeringens förmynderskap; — se sä till, tio är derefter, om, — fastän med sin mindre tacksamma jord samt ätta månaders vinter och fyra månaders blot sä kallad sommar, — om ej äfven i Sverige jern vägsnätet i hast skulle blifra utspändt. — Insändarer är nog förmäten ätt tro det.n