Aftonbladet – 1 mars 1852, sida 2

Andrea förde häftigt sin fosterfaders hand till sina läppar, fuktade den med tårar och drog sig undan med sin väninna. Herr de Kergant följde de unga flickorna ända till bron, som var lagd öfver löpgrafven. Der stadnade han, lät ordna sitt folk bakom sig och intog en väntande ställning. I samma ögonblick intågade det republikanska detachementet på Blottsgården. Hervå steg af och närmade sig markisen med en rörelse, som han hade svårt att beherrska. Francis och soldaternå följde honom på något afstånd. Då han kom fram till markisen, aftog han sin hatt och bugade sig djupt för gråhårsmannen. ; ; Min herre,, sade markisen i det han besvarade hans helsning, emottag min tacksägelse.n . Jag önskar, min herren, svarade Hervå, att denna tacksägelse må vara mig gifven at lika godt hjerta, som jag skuile vilja förtjena den.x Var öfveftygad, medborgare kommendant, emedan detta är eder titeln, återtog markisen, vatt jag ej är af den sortens folk, hvilkas mun säger ja til det som deras hjerta förnekar. Tillåt mig att tillbjuda grefve de Pelvens son gästfrihet öfver natten. Hervå fann sig förvånad och stött af den 0 öch högdragna ton som utmärkte dessa ord. Min herre,, svarade kan, jag nödgas utbedja mig samma ynnest för min löjtnant äfvensom för mina soidater.