Aftonbladet – 28 februari 1852, sida 2

UEUVIGRLIB,; Vy UVI VISKE 49 KILLERS antal för. höll sig till folkmängden-är 1849 säsom 1 till 128,3, sedan proportionen varit 1848 säsom 1: 137.4 och i nedeltal under åren 1840—43 säsom 1: 138,1 samt (835—40 säsomil: 142. 0 Säsom besant är var likväl förhällandet i detta afseende under den äldre tiden ännu mera gynnsamt; y man räknade, till exempel, är 1825 ett giftermäl på 117,2 personer samt är 1754 ett på 107,5. Men n dylik minskning i giftermälens antal, som väl till större delen härrör deraf att de konstlade behofven stigit i högre grad än förmågan att tillfredsställa dem, förmärkes numera i alla länder i Europa: man räkrade t. ex. i Frankrike, 1 giftermål 1784 på 107 personer, 1831 på 128, 1846 på 134; i England 1 gif:ermäl 1760 på 118 personer, 1806—1810 på 121, 1848 på 126,1; i Danmark 1 giftermål 1795—1799 på 116,6 personer, 1801—1833 på 119, 1834-1839 på 131; i Preussen 1 giftermål 1816 på 83 personer, 1821 på 110, 1848 på 121; i Nederländerna 1 giftertmäl 1803—1813 på 125,3 personer, 1815—1828 på 124, 1845 på 132; och man måste derföre i allt fall anse det säsom ett ganska lyckligt förhållande, att de ingångna äktenskapens antal under är 1849 uppnått en så hög proportion som den ofvannämnda). Äfven i Stockholm, hvarest under de sednare ären ett relativt ännu mindre antal äktenskapliga förbindelser blifvit ingångna, än uti landsorten, visar sig under är 1849 ett betydligt tilltagande deruti, så att giftermälens relativa proportion stigit, frän att vara, 1848, säsom 1 till 139,5, el er lägre än i det öfriga riket, till 126,6 och säledes högre än i landsorten. Man räknade i Stockholm 1846: 575, 1847: 583, 1848: 650 och 1849 717 vigda brudpar. Beklagligtvis har likväl de oäkta barnens antal icke, säsom man bordt kunna hoppas, aftagit i samma proportion som giftermälen tilltagit. Det är, märkvärdigt nog, endast uti hufvudstaden som någon, ehuru ringa förminskning i de oäkta föddas. proportion till alla de lefvande födda förekommer; i de öfriga städerna och i synnerhet på landet, som hittills visat en särdeles gynnsam proportion i detta hänseende, sä väl i jemförelse med vära städer som med landsbygden i andra stater) har deremot de oäkta föddes antal 1849 varit icke obetydligt högre än under de föregående ären. De oäkta barnens förhållande till alla lefvande födda var nemligen: 1848. 1849. i Stockholm säsom 1 till: 2,20. 1 till 2,27. i öfrige städerna 1 5,07. 1 4,95. på landsbygden 1 15,31. 1 13,81. och i hela rikes 1 1ll,74. 1 10,96. Under femärsperioden 1840—18145 var de oäkta föddes proportion till hela rativiteten såsom 1 till 11,9, under ären 1820—25 såsom 1 till 14,3, frän 1800 till 18035 säsom 1 till 17,1 och från 1780 till 1785 säsom 1 till 29,5. Man ser huru längt vi redan sätt nedföre på denna skala! — Men detta bevis på en aftagande sränghet i seder möter oss öfverallt i Buropa, och de civiliserade folken hafva i denna väg föga att förebrä hvarandra, men desto mera sig sjelfva. Man räknade, t. ex., i Frankrike 1 oäkta barn, 1817—1825, pä 14,4 lefvande födda, men 1835 —1843 på 13,3; i Danmark1811—1815, 1 på 9,3, 1835—1839, på 8,1; i Norge 1826—1835 1 på 14,6 och 1850 1 på 10;13. Vi omnämnde att antalet af samtlige lefvande födda i riket, är 1849; utgjorde 112,304. Deraf kommo på Stockholm 3121, på de öfriga städerna 7445 och på landsbygden 101,738. Samma är utgjorde de dödas antal; i Stockholm: 3498, i de öfriga städerna 3979 och på landet 58,365.. Vid jemförelse med folkmängden under samma är kom alltså i Stockholm ) 1 född för hvar 29,1 och en död för hvar 25,9 person, samt i hela riket 1 född för hvar 30,2 och en död för, hvar 50,7 person. År 1848 var proportionen följande: i Stockholm 1 född för hvar 31,7 och en död för hvar 26,9 person, i hela riket 1 född för hvar 33,2 och en död för hvar 51,1 person. Man ser säledes att mortaliteten är 1849 varit större än under det föregående äret, men icke i samma män som nativiteten under samma är öfverskjutit den af 1848. Dödligheten i Stockholm var, säsom vanligt, högre än nativiteten, men likväl icke så betydligt som ofta förut varit fallet. De dödas öfverskott utgjorde nemligen 1849 blott 377 personer, men är 1839 räknade man 738 flere döda än födda, 1829: 1941, 1819: 1146 o. s. v. Öfver hufvud taget har en icke obetydlig förbättring i de Stockholmska mortalitetsförhällandena i nyare tider inträdt, men att dödligheten likväl ännu öfverstiger nativiteten utgör-dock en så onaturlig och sä bedröflig företeelse, att hvarje menniskovän mäste känna sig uppmanad att undersöka och i sin män söka medverka till undanrödjande af orsakerne dertill. Det är i hög grad anmärkningsvärdt att under hela den tid tabellverket omfattar, nativiteten endast trenne gänger öfverskjutit de dödas antal, nemligen: 1792, då öfverskottet utgjorde 249 individer, 1816,-då 2 och 1835, dä 10 tlere föddes än dogo. — Under hela den öfriga tiden nar deremot dödligheten hvarje är varit större än de föddas antal, och öfverskottet på mortalitetssidan har stundom uppgätt till 2000 personer och derutöfver. De är, då detta öfverskott varit störst, voro: 1834 (kolera-äret), dä detsamma utgjorde 4276, 1809: 2974, 1808:-2498 och 1772: 2413. Den ansenliga tillvext i de dödföddes antal, som redan under de nästföregäende quinquennierna blifvit observerad, har tyvärr äfven 1849 fortfarit. Man räknade under femärsperioden 1835—40: i medeltal blott 2937 dödfödda, men 1840—45: 3228,2 och 1849: 3697. I jemförelse med 1848 framträder detta tilltagande i synnerhet i hufvudstaden (och de mest bland de oäkta barnen), hvarest 1848 räknades 138 dödfödde, 60 af äkta och 78 af oäkta säng, samt 1849 räknades 191 dödfödde, 75 af äkta och 1116 af oäkta säng. Man ser, hvilken förfärande progression som röjer sig i dessa siffror. Medan de lefvande föddes antal i hufvudstaden stigit 9,1 proc., har tillvexten af de dödfödda utgjort 38,3 procent! — I hela riket utgjorde förökningen af dödfödda foster under är 1849, ljemfördt med 1848, 10,1 procent, medan de lefvande föddas antal ökade sig blott 9,5 procent. Emedlertid är de dödföddas antal i Sverige ändock icke (relativt) så högt som i Norge och de flesta af Europas öfriga länder. I jemförelse med de lefvande föddas antal var nemligen förhällandet i Sverige, 1849, säsom 1 till 30,3, men i Norge under quinqvenniet 1845—50 säsom 1 till 23,8, i Danmark, 1835—39 såsom 1 till 22,2, i Belgien 1841—42 säsom 1 till 20,1 0. sö vi Tabellkommissionens ärsberättelser innehålla icke så mänga bidrag till kännedom om befolkningens ekonomiska belägenhet, som dess quinquenieberättelser, och -vi torde derföre destomindre böra förbigå den i 1849 ärs berättelse meddelade tablån öfver barnaföderskornas: vilkor, hvaraf inhemtas att ifrån föregående äret antalet af de , ) TI Norge ingingos år 1849 10,629 äktenskap, eller i förhällande till folkmängden 1 på 130,9 personer — således en mindre fördelaktig proportion än i Sverige. ) I Danmark var på landsbygden förhållandet emellan de oäkta föddes antal och hela folkmängden TR såsom 1 till 11; i Norge 1850 säsom 1 till 11,7. t), De öfriga städernes folkmängd är icke uppgifven i Tab. Com:s berättelse, så att man icke kan beräkna nronortionen i afseende pä dessa.