Aftonbladet – 25 februari 1852, sida 3

komma med snsyarspäståenie, förständigades parterne afträda, under det kongl. hofrätten öfverlade om följande, för dem åter inkallade, afsagda : Beslut: ? Med afseende å det af hr baron Cederström uppgifna ändamål med anförandet, finner kongl. hofrätten honom icke kunna förvägras att detsamma fortsätta. Efter afkunnandet af nämnde beslut fortfor br baron Cederström: Sedan jag nu genom kongl. hofrättens beslut återfått ordet, vill jag vara kort och endast anföra: Antages den lagtolkning jag bestridt, blefve följden, att snart sagdt hela Sveriges befolkning är till landsflykt förfallen, ty vär symboliska bok, Apologia confessionis Augustanze, stadgar uttryckligen, att de heliga sakramenterna äro trenne, men Sveriges innebyggare bekänna endast tvenne sakramenter. I den artikel uti apologien till den Augsburgiska bekännelsen, som handlar om Sakramenternas antal och brukn, säges uttryckligen, sedan beskrifningen blifvit lemnad pi hvad med Sakrament förstäs skall, att enligt Guds befallning, samt med löftet om nåd trenne sakramenter blifvit instiftade, nem ligen Döpelsen, Herrans Nattvard och Skriftermälets eller Botens sakrament; men om de fyra öfrige sakramenterne säges det, att de väl säsom plägseder eller bruk varit i Guds församling antagne, men att de icke egde Guds uttryckliga befallning och nädens klara löfte; och får jag, som nu eger till hands de Symboliska böckerna, sädane de på originalspräket blifvit skrifne, till stöd för hvad jag i detta afseende yttrat, af åberopade artikel uppläsa följande: Vere igitur sunt Sacramenta, Baptismus, Coena Domini, Absolutio, que est Sacramentum poenitentiz. Nam ni ritus babent mandatum Dei et promissionem gratie, que est propria Novi Testamenti (Sacramenterna äro i sanning tre, nemligen Döpelsen; Herrans nattvard och aflösningen, som är botens sakrament. Ty dessa bruk hafva (icke P) Guds befallning och nädens löfte, som endast tillhör Nya testamentet.) Slutligen får jag endast anmärka, att då för några är tillbaka vid ett tillfälligt sammanträffande med en af 1809 ärs män, som varit medlem af samma riksdags Konstitutionsutskott, samtal oss emellan kom att föras, om ett ätal likartadt med nu förevarande sak, yttrade denne man till mig, att det vore ett så uppenbart väldförande af grundlagen, att derest han, (ledamoten af 1809 års Konstitutionsutskott) vore justitiekansler eller justitieombudsman, skulle han för grundlagens väldförande tilltala dem, som ätalet tillställt och i saken dömt., Med förmälan, att, då Baijur nu ej vore beredd att lemna svar å pastor Bernards i ofvan intagne skrift till Baijur ställda frågor och det af pastorn dermed åsyftade ändamål förfelades, derest desamma blefve genom annan person besvarade, tillkännagaf pastor Bernard, det han afstode från sin begäran om svar å berörde frågor. Detta oaktadt förnyade Baijur sin anhållan tt få med skriftligt yttrande inkomma, hvarefer och sedan advokatfiskalen Billbergh hemtällt, om icke Baijur, efter hos advokatfiskaen erhållen del af protokollet; kunde till adrokatfiskalen aflemna sitt anförande, samt Baiur förklarat sig härmed nöjd, hr baron Celerström bestred Baijur rättighet att nu mera, lå advokatfiskalen utförde åtalet, inkomma ned någon skrift i målet. Förhör i målet kommer den 2 nästkomnande Mars å nyo att hållas, då parterne öra inför hofrätten tillstädeskomma och adokatfiskal Billbergh har att vidare yttrande i nålet afgifva; och Baijur får derförinnan till dvokatfiskalsembetet skriftligen inkomma med wad han, efter af protokollet erhållen del, nå akta nödigt att i målet vidare andraga.