STOCKHOLM, den 20 Februari. Åtskilliga artiklar rörande skolväsendet bafva blifvit till oss insända, vittnande om ett vidsträckt missnöje med den halfhet, planlöshet och oreda, som en längre tid uppenbarat sig edningen af dithörande angelägenheter i allmänhet och af läroverksreformen i synnerhet, Redaktionen är tacksam för de meddelanden, hon genom insändare erhåller, och skall icke försumma att vid tillfälle begagna de upplysningar, som lemnas henne, om än dels utrymmet, dels äfven nödig försigtighet i afseende på obestyrkta uppgifter icke alltid medgifver de insända artiklarnes fullständiga intagande i tidningen. Vi meddela emellertid i dag en af dessa artiklar, hvilken läsaren finner längre ned i detta blad. Den rörer väl närmast och egentligen elementarläroverken inom hufvudstaden, men torde, hvad angår den deruti förda klagan öfver bristande undervisning i de elementer, som företrädesvis måste anses tillhöra den allmänna medborgerliga bildningen, hafva gin tillämplighet äfven på de flesta andra orter. Hvad insändafen i detta afseende yttrar förtjenar i hög grad att behjertas. Det i anmärkningsvärdt, att ehuru Rikets Ständer vid 1848 års riksdag icke allenast beviljade en tillökning i anslaget för elementarläroverken af icke nindre än 90.000 rår bko årligen, utan äfven ålade lärjungarne en ny kolafgift, som af de bemediade barnens förIdrar måste hvarje termin betalas, allt i hufvudsakligt ändamål att få en fuliständigare undervisning i de ämnen, som höra till en allmän medborgerlig bildning, regeringen ännn i denna stund icke veterligen tagit något steg eller utfärdat någon förordning för att åt de läroämnen, som härvid i första rummet måste afses, bereda något mera erkännande inom läroverken än förut. Man vet, hvilken ringa uppmärksamhet inom våra skolor och gymnasier i allmänhet varit egnad åt naturvetenskaperna och de moderna språken, för att blott nämna dessa den nyare bildningens, näst kristendomen, vigtigaste häfstänger. Förhållandet har visserligen på sednare tiden här och der blifvit något bättre genom enskilde lärares eller rektorers nitölskan för en tidsenligare bildning; men detta har skett likasom i trots af författningarne, och alldeles icke till följe af någon ofvanifrån gifven uppmuntran ellerledning. Regeringen tyckte sig i detta afseende göra nog, när hon enligt ständernas beslut föreskref, att dispens skulle lemnas från läsningen af de gamla språken åt de lärjungar, hvilkas målsmän ville begagna sig deraf. Huruvida de sålunda från latinet dispenserade skulle i stället få någon annan undervisning, t.ex. tidigare begynna ärandet af något nyare språk, eller ihhemtande af naturkunskapens första grunder, lemnades deremot aildes obestämdt., Det låter otroligt, men är dock fulikomligt sannt, att den af hr Genberg utfärdade författningen (kongl. cirkuläret af d. 6 Juli 1849) till och med--lemnade oafgjordt, huruvida de från de gamla språken dispenserade lärjungarne under de lärotimmar, då deras kamrater läste dessa språk, öfverhufvud skulle åtnjuta någon undervisning alls, eller på dessa tider fritt få öfverlemna sig åt ett för dem sjelfva förmodligen icke ovälkommet dolce far niente; hvarföre äfven lärare hafva funnits, som ansett sig oförhindrade att tyda författningen i den sednare riktningen, Ett annat drag af den lätta hand, hvarmed regeringen under hr Genbergs förvaltning al ecklesiastikdepartementet behandlat den allmänna medborgerliga bildningens intressen vid läroverksreformen, är äfven att, ehuru rikliga tillgåbgar gehom de vid 1848 års riksdag beviljade anslagen för elementarläroverken ställdes till regeringens disposition, lärarne i de båda nyssnämnde hufvudriktningarne af den. moderna bildningens elementer vid uppgörandet af den nya aflöningsstaten icke destomindre bibehöllos i en ställning, som fortfarande satte dem under all jemförelse med hela den öfriga lärarepersonalen. Det behöfdes ett nytt beslut af ständerna vid den sistförflutna 1851 års riksdag, för att omsider åt lärarne i naturvetenskaperna vid de fullständiga e!ementarläroverken utverka en lön af 600 rår. utan avancement, motsvarande den numera lägsta lönegfaden för lärare vid dessa läroverk. E d Men vi återvända till vår insändare och till hufvudstadens läroverk. Att lärjungarne i de härstädes befintliga så kallade högre lärdomsskolorna icke ännu erhålla undervisning, hvarken i engelska språket, eller i de första begreppen om naturen, är i sanning anmärkningsvärdt. Stockholms läroverk stå i detta afseende efter -månget läroverk i landsorten och motsvara alltför illa, hvad hufvudstadens invånare borde i vår tid kunna fordra af sina skolor. Dock kan man härom, likasom i så många andra afseenden, icke utan skäl säga, att skulden på sätt och vis ligger hos Stockholmsboarne sjelfve, som icke vårda sig om att inrätta sina skolor på ett ändamålsenligare sätt. I afseende på den skolafgift af 5 rdr bko i terminen at de bemedlade lärjungarnes föräldrar, som insändaren omtalar såsom af Rikets Ständer beviljad, anse vi oss böra i förbigående anmärka, att denna afgift vid den sistförflutna riksdagen nedsattes till 3 rdr i terminen, ehuru denna nedsättning först med den nu löpande terminen lärer träda i verkställighet. Skulle något misstag ega rum i afseende på de öfriga afgifter, som sägas under åtskilliga titlar utgå till -lärarne vid vissa skolor i hufvudstaden och hvilka insändaren öfverklagar såsom ännu qvarstående, så skall aktionen med nöie mottasa den rättelse