Aftonbladet – 25 februari 1852, sida 2

FF AR a Orre SIN Sedan den stora statskuppen i Frankrike nu lyckligennär genomförd, synas de politiska förhållandena hafva aflagt sin paraddrägt och ätertagit den luggslitnärshvardagshabiten : allt kommer väl nu åter för en tid att blott röra sig omkring simpla kuranta ärenden, då och då på sin höjd uppfriskadt af ett litet intermezzo af mer enskildt än allmänt omfattande politisk natur. Men detta stillestånd kan likväl i följd af sakernas läge icke blifva långvarigt. Europa hyser inom sig för mänga jäsningsämnen dertill. Demokratiens allt klarare medvetna anspråk och de dynastiska och aristokratiska intressenas allt tydligare röjda sträfvanden stå för mycket spända emot hvarandra att någon varaktig fred skulle kunna påräknas, så länge anledningarne till missbelätenhet å ena sidan ej blifvit undanröjda genom inkräktningsbegärets upphörande ä den andra, hvilket pätagligen aldrig kommer att ske frivilligt. Och hvad särskidt Frankrike beträffar, så lärer väl knappast en enda öfver politiska händelser reflekterande finnas, som ej är för sin egen del öfvertygad, att de tio är för hvilka Louis Bonaparte är vald till statsöfverhufvud skola, i likhet med hvad Aleibiades spädde om fredsären mellan Athen och Sparta, få korta månader. — Lunds: veckoblad meddelar följande: D:r Otto gaf änyo en Mnemonisk Seance sistl. söndag och förvånade äterigen sina ähörare med ytterligare prof på sin märkvärdiga minnnesfärdighet. Bland annat uppfordrade han åhörarne att skrifva profver af deras handstil på biljetter, som utdelades, och satte skriftdragen i sädan andlig rapport till vederbörande fysioguomier, att han, sedan alla biljetterna blandats med hvarandra, noggrannt kunde an gifva för en hvar hvad han skrifvit och tvertom. — Helt oförmodadt hitkom den berömde violoncellisten Kellerman och gaf i sällskap med tenorsängaren Faaborg och pianisten Tsavidsen från Köpenhamn, sistl. mändag en konsert ä akademiska föreningen. — Sistl. fredag hölls inom akademiska föreningens sociala afdelning den första soireen för innevarande termin. Ett väckt förslag framställdes att hädanefter årligen till första värtermins-sammankomsten förlägga firandet af den nordiska högtid, som förut ägt rum den 13 Januari, men hvilken icke på nägra är härstädes firats, förmedelst det ringa antalunder ferierna närvarande studenter, och hvars id6 dock vore för vacker att alldeles läta falla, För denna gång hade natvrligtvis icke något vidare arrangement medhunnits, men afdelningens förman, mag. dokt. Ljunggren, erinrade i ett kort föredrag om de trenne nordiska notabiliteter af första ordningen — Thorvaldsen, Oehlenschläger, Berzeljus — Nvilka bortgätt sedan festen sednast här förekom, och egnade äfven en minnesgärd ät nägra andra nordens-utmärkte. män af andra ordningen, som sedan dess aflidit. — Från Lund skrifves: En -Stockholmare med glasögon och ett i öfrigt gentlemanslikt utseende, har här under en längre tid bedrifvit en indrägtig snatterirörelse. — Till operationsfält har han utsett sådana hus, som äga utgänIgar ät två olika gator. Dit har han lockat bönder, med hvilka han på torget afslutat köp om någon obe tydlighet. Men aldrig hade Herren jemna penningar på sig vid betalningen, och då bonden icke kunde gifva tillbaka, har:han af välvilja mot denne tagit nägon af hans större sedlar, för att gå in och I vexla för honom. -— Naturligtvis återsäg bonden hvarken sedlen eller herren, som genom den andra utgängen aflägsnat sig. — Om äfven det endast varit mindre summor han sålunda ätkommit, och den förlust han vållat icke så betydlig; har han dock genom sitt förfaringssätt gjort mycket ondt, emedan det ytterligare styrker den olyckliga misstanka som bonden hyser för herrerocken. — I förra veckan har polisen lyckats bemäktiga sig denna fina herre. — Norrbottensposten nieddelar nedanstående märkliga dokument: Till Konungens höga Befallningskafvande i NerrKE se bottens län! För öfver 20 är sedan lyckades det tvenne spekulanter alt vinna privilegier å anläggning af masugn vid Korpforss och stängjernsverk i Rensundsforss, med rättighet att under dessa anläggningar intaga icke I mindre än 316,570 tunland skogsvidd, dels inom denna socken, dels inom Gellivare lappmark. Med denna tillåtelse fåstades likväl det vilkor, icke blott att masugnen och stängjernsverket skulle, vid privilegiernas förlust, vara uppförde inom 5 år derefter, utan äfven att privilegii-innehafvaren skulle åligga, inom samma tid, hos K. bergskollegium behörigen styrka, att nödiga nybyggen med tillhörande skogsrymder för masugnens och stängjernsverkens underhällande med kol blifvit å de ifrågavarande skogstrakterna utsynade och upptagne. I följd häraf anlades ock fem nybyggen, hvaraf 2:ne likväl för äsidosatt byggnad och odling sedermera lära blifvit privilegii-innehafvaren frändömde såväl af K:g befallnipgshafvande som kammarkollegium. Säledes har det lyckats privilegii-innehafvaren, som tvenne gånger, nemligen genom K. bref. ven af den 31 Aug. 1835 och den G Febr. 1845, vunnit 10 ärs förlängning hvarje gäng, att i fem gånger så läng tid, som i privilegierna blifvit bestämdt, utan minsta byggnad eller afgift till staten, försvara ofvannämnde skogsrymd; men icke nog dermed, försök lärer nu äfven vara å bare, att få frihetstiden än ytterligare förlängd. Vi våge alltså vända oss till K:s h. befallningshafvande, som sannolikt kommer att afgifva utlåtande i ämnet, med anhällan att K:s h. befallningshafvande icke mätte tillstyrka någon vidare förlängning, hvilken ovilkorligen leder säväl till kronans som socknemännens förnärmande, helst bäde verken och nyhemmanen redan bordt hafva i skatt inträdt, hvarigenom vi skulle tillgodonjutit ett icke obetydligt bidrag i vära sockne-enera, samt staten en ej ringa inkomst. Härtill kommer ock, att alla enskilda utestängas från nybygges-anläggnipgar å ifrögavarande skogsrymd, hyaraf följer, att all odling bindras och större tade, under det ett betydligt antal af den allt mer tilltagande, i fattigdom nedtryckta och under de sista 20 ären till antal nära fördubblade arbetande klassen saknar en jordbit, för att derå använda sin arbetskraft och sig nedsätta; ett förhällande, som vi äro fallt öfvertygade icke öfverensstämmer med nuvarande höga privilegii-innehafvarens. visa och nädiga afsigter. Om, emot vär förmodan, K:s h. befallningshafvande skulle finna skäligt tillstyrka förlängning i tiden för uppförande at verken, hvartill vi likväl anse inga skäl vara för handen, hoppas och anhålla vi dock, att nägon vidare förlängning i rättigheten att anlägga nyhemman icke tillstädjes, på detden mark, som ej kan försvaras under de redan anlagde och anmäldte nyhemmanen, må till kronans disposition äterfalla, och sälunda blifva tillgänglig för enskilde, dels till nybygges-anläggningar, dels ock för hygge emot afift. E Anhällandes vi slutligen, alt denna vär ansökning för ätfölja det utlåtande, som XK:s h. befallningshatvande kommer att afgifra, samt att densamma må anses såsom protest, hvarhelst frågan vidare kommer att behandlas. Neder-Luleå Persön den 22 Dec. 1851. Herman Öbom, å Råneå socknemäns vägnar, FET TS TOR delen af lägenheterna inom socknen få ligga oarbe: