Aftonbladet – 25 februari 1852, sida 2

Faust, en balett-libretto, som skrifvits för Lum: leys räkning, hvilken dock förkastat den, så är den ännu sämre. Tyskå polisen, som begått den ölundern att förbjuda Romancero, hal lemnat Faust oantastad, måhända i den öfvertygelse, att den skulle blifva det tillräcklig af smaken och det sunda omdömet. Carl Gutzkows roman die Ritter vom Geist utgör nio volymer, dern jag ännu ej hunni genomläsa, och som jag gerna vill tala om en sak af erfarenhet, skall jag för denna gång endast berätta, att nämnde arbete frarabrag stor sensation i hela Tyskland. Statskuppen af den 2 December har gifvi lif åt en mängd brochyrer, för och emot. De som äro för Elysåe hafva naturligtvis utgått från det litterära kabinettet i inrikesministeren, till hvilket jag här ofvan lofvat att återkomma. I detta vitterhetssällskap träffar man likaledes öfversättaren af den elystiska brochyren Om författningens revision, doktor Quehl, hr v. Manteuffels högra hand. Men detta ämne-skall jag utförligare behandla i mitt nästa bref. Apropos öfversättning, så ger man på kongl. theatern Mile de la Seigligre, af Jules Sandeau. Men detta styckes framgång bär är vida underlögsen den, som det haft i Paris. Typen för en adelsman af gamla stammen slår icke an i en helt olika krets, der man har framför sig en till bälften feodal, till hälften byråkratisk, med ett ord en qvasi-borgerlig aristokrati. På stora operan firar m:lle Wagner, som Paris snart beröfvar oss för några månader, ännu alltid samma triumfer, Hon har ingen medtäflerska, om icke den intagande m:me Köster, som vinner lifligt bifall såsom donna Anna, Don Juans offer och Nemesis. Den lilla Friedrich-Wilhelmstadt-theatern, som, förlidet år demokratisk, numera bjuder på de oskyldigaste kupletter i: verlden, har fått sig en täck sångerska, m:me Kuchenmeister, som sätter folk och penningar i rörelse. Under Mars och April få vi till Berlin en fransysk skådespelaretrupp, -som på kongl. theatern skall gifva representationer.