Aftonbladet – 24 februari 1852, sida 2

— I Barometern förekommer nedanstående kuriösa artikel, undertecknad med den kända signaturen E—2, som på sednare tiden ofta uppträdt i en royalistisk anda: Säsom man, pr korrespondens, sagt oss, lärer nägon biskopsutnämning för Kalmar Stift icke snarligen vara att emotse, af orsak, att hr statsrädet Genberg önskar bli nuv. erkebiskopen Holmströms efterträdare i Strengnäs, och att han, hr Genberg, iendast i den oförmodade händelse, att röstpluralitet inom Strengnäs stift icke erhälles, torde beqväma sig till att för någon tid slå ner sina bopälar i Kalmar. — Vi läte det vara osagdt huru sig verkligen förbäller med denna, icke osannolika historia. . Men veterligt är, att Kalmar stift och Kalmar läroverk äro i stort behof att snart få en öfverherde; och. det mäste göra ett högst eget samt föga trösteligt intryck på hvar och en, — synnerligast på hvarje ärlig rojalist, — att se med hvilken likgiltighet regeringen numera behandlar en del af de alltid maktpäliggande beforåringsärenderna. Man minnes t. ex. alltför väl hurusom Ålems pastorat här i stiftet stod vakant i mer än två års tid, och — säåsom det sades samt troddes — allenast för det att vissa förnäma manövrer och agitationer vållade någon hög obeslutsamhet, — fastän rätt och sanning icke alls voro molnomböljda i den saken... Är det nu sä, äterigen, att Kalmar biskopsstol skall anses säsom reserv för antingen hr statsrädet Genberg, eller för hvem det vara må, så — — är det hardt nära en galenskap att vara rojalist, när rojalismens höga representanter icke gitta att bättre än så värna den för Sveriges välfärd påtagligen angelägna principen, att konungamaktens Pprovinsrepresentanter, på biskopssätet och i länsstyrelsen, icke må anses vara öfverflödiga, — säsom det oftare blifvit pästädt, äfven vid riksdagarne. Klart är dock att regeringen sjelf ger stöd ät slika päståenden, när den låter sä vigtiga befattningar, som pastorsoch biskopsbeställningar stå vakanta i åratal och om slika sysslor alltjemt skola behandlas som gamla tolfskillingar dem man klistrar och ihoplappar, efter sig företeende omständigheter, dä, såsom vi förut sagt — är det idel galenskap att vara rojalist och att nödgas med oro — samt rodnad tala derom. — Man läser i Östgöha Correspondenten: Det Svenska siljvermyntets usla halt och sammansättning har under mänga är utgjort en stående klagolät. För egen räkning hafva vi ej förr än på sednaredasarne blifvit i tilifille att fullkomligt öfvertyga oss om, huru rättvis denna klagan varit ochär. För nä! gra dagar sedan uppvisades nemligen för Red. en 1 ten samlipg af mynt, der hyart och ett var citmiss