Aftonbladet – 24 februari 1852, sida 2

— I Nyköpingsbladet läses nedanstående artikel i anledning af den vidtagna ändringen i 6 25 af Handelsordningen : Det är kändt att vid sista riksdagen den äsigt gjorde sig gällande, att handeln i öppen bod å landet borde inskränkas. : Vära ständer äro lätt öfvertalade att vidaga dylika inskränkande ätgärder; ty än hadet ena, in det andra intresset inom desamma nägon större eller mindre fördel deraf, än utbytas tjenster emellan stånden, hvilket då alltid sker på frihetens, den naturliga eller personliga rättens, och på det allmännas bekostnad. Så lyckades det, efter flera strider, till och med inom borgareständet, der städernas illa förstädda fördelar så ofta envist försvaras, att få en skrifvelse beslutad till regeringen, hvari begärdes det stadgande, att Konungens befallningshafvande icke, säsom är 1846 blifvit anbefaldt, skulle vara skyldig att utfärda tillständsbref för handel ä landet, så vida laga hinder ej vore, utan att sockennämnd skulle höras och Konungens befallningshafvande sedan alltefter förevarande omständigheter skulle ega rätt, att tillständet vägra eller meddela. Det inses lätt hvilken godtycklig makt öfver den enskilte, och hvilka. olyckliga följder för folkets försörjningsfrihet ett dylikt stadgande mäste medföra. Rikets Ständer, som genom det obetänkta beslutet på det sättet snart sagdt förstörde en i sednare tiden för landtmännen tilkämpad frihet, hvilken obestridligen snarare spridt välgörande än skadliga verkningar i folkets rörelse och lif, tillade väl att emot K:s befallningbafvandes resolution besvär borde få anföras, hvarigenomde säledes i sin underdäniga fromhet trodde sig öppna för den lidande en väg till rättvisa vid tronen, en väg, som likväl bäde är tidsödande, dyr och allid osäker, då det gäller att klandra de höge embetsmännens ätgärder. . Men nu har regeringen icke endast godkännt R. Ständers framställning i sa ken, utan äfven genom tystnad om besvärsrätten, lemnat till osäkerhet, huruvida ens i vanlig väg rättelse i K. befallningshafvandes beslut kan vinnas. Sälunda är äfven denna: lilla, i början af Konung Oscars regering utlofvaäde: frihet de facto äterkallad, ty nu beror den enskilde icke mera af lagens vilkor utan af embetsmanna-godtycket, hvilket ock i rikt mått kommer att anlitas af dem, som derigenom säledes kunna få ett, i rak strid med vära grundlagars. anda fortfarande monopol, att ensamme drifva handel i vida landsbygder. Denna sak är ännu ett af de mänga sorgliga bevis, som. sednare tid lemnat på ätergängen från det system, hvilket i sanning och rätt skulle söka sin styrka och sin ära. Den dystra fråga man dervid måste göra är: skall det blifva det sista? styrs