Aftonbladet – 24 februari 1852, sida 1

Värt land eger icke någon talrik fabrikseller bandtverksbefolkning, som i märkbarare män kunnat befordra konsumtionen. Största delen af folket är fästad vid jordbruket, och folkmängdens tillvext står i närmaste sammanhang med de förökade arbetena vid landtbruket, och då det är ostridigt, att ju flera armar blifva tillgängliga för ett arbete, de-sto mera produkter bör det kunna lemna, följer också deraf, att tillökningen i Sverges folkmängd. snarare ådagalägger förökning i produktionen än konsumtionen aflandtmannaprodukterna. Under sådana förhållanden borde vårt lånd icke komma att lida af spanmålsbrist, såvida ej verklig missvext inträffar; men oaktadt riket lyckligtvis varit förskonadt från den gednare olyckan, med undantag af ett och annat sämre resultat af skörden på några enstaka orter, ha vi dock den sednaste tiden blifvit nödsakade att införskrifva betydliga qvantiteter spanmål. Detta tillstånd har bränvinsindustrien framkallat, och om den får i sitt nuvarande skick fortgå, kommer efter allt utseende riket hvarje år, då grödan icke är mycket god, att införskrifva betydliga belopp af spanmål. Med. vår bränvinsindustri är det nemligen det egna förhållande, att ehuru icke något land 1 verlden, i jemförelse till sin landtmannåproduktion och folkmängd, lärer tillverka så mycket bränvin som . Sverge, påstär man dock att samma industri här måste hållas fjättrad i de strängaste bojor, emedan den eljest skuile dränka hela riket i en syndaflod af bränvin; följden bäraf ör, att Sverge, der jemförelsevis de största qvantiterna af denna vara tiliverkas, verkställer denna tillverkning med så enorma produktionskostnader, att det äfven häri vida öfverträffar alla andra länder. Att förtära så mycket bränvin, är väl redan en stor misshushållning; men att på tillverkningen af varan nedlägga nära dubbla kostnader gör denna misshushållning ännu kännbärare. Och dock fortfare vi i den föreställningen, att. de dryga tillverkningskostnaderna skola minska det ondas Vi låta hvarken beräkning, erfarenhet eller sundt förstånd rätta våra misstag, och vi glömma den bestyrkta sanningen, att så länge en vara finner köpare, som vilja betala produktionskostnaden, blir den anskaffad, svårigheterna må härvid vara hurt stora som helst: Så länge 20 å 30 millioner kannor bränvin till höga priser finna en lätt afsättnivg här i landet, konima de också att föras i marknaden, åntingen de då tillverkas vid några få fabriker eller vid några hundratusen små s. k. husbehofsbrännerier; antingeti de åstadkommas afinhemska eller utländ ska tillverkare. Hvad som gjort att denna industri de sista åren: mera . kännbart : anlitat tillgångarne af landtmannaprodukter, är dock den minskade potatisafkastningen. Redan innan potatissjukan började sina härjningar, hade potatisodlingen upphört. att lemna den. rikare äring som den förut gifvit, så länge denna jordfrukt var en. för våra åkrar mera ny vext; men då nämnde: härjningar äfven tillkommo, minskades ien betydlig grad tillgången på bränneriernas förutvarande hufvudsakligaste räämne, och den ökade spanmålsproduktionen.-har ej förmått ersätta denna minskning. De som ifra för de gamla, med enkla red; skap inrättade husbehofsbrännerierna, påstå väl, att det är den större tillverkningen på de. nyare konstbrännerierna som förorsakar spanmålsbristen; men. då de sednare ärens högre bränvinspriser ganska tydligt utvisa, att bränvinstillverkningen icke stigit, utan snarare minskats, så torde den emot konstbrännerierna rigtade tillvitelsen sakna grund, helst de för sin tillverkning: jemförelsevis erfordra mindre omkostnader, för att åstadkomma samma qvantitet bränvin som de foråna enklare brännerierna. Då bränvin, för närvarande beklagligen är en af-de största nödvändighetsvarorna för folket, borde man. väl-ej hindra att den blefve på det ändamålsenligaste sätt tillverkad. Men det är här som de enskilda intressena råka i strid såväl sins emellan som med det: ailmänna. ; ja De mindre: ,fastighetsegarne skulle gerna vilja förbjuda de större att anlägga betydligare brännerier, på det att de förre mera uteslutande mätte få skörda den afundade viösten af denna rörelse, och possessionaterne vija åter ensamma ha priviegium på större brännerier. Alla vilja bibehålla bränvinsbränningen-såsom ett fortfarande monopol för jördbruket, ehuruväl man: borde inse, att då rörelsen drifves på det förderfliga sätt, att den beröfvar jordbruket förmågan att förse landets fölk med bröd, måste denna rörelse i längden våra :lika litet gagnande för jordbruket som för landet. Hvad som skadar det sednare, SEASONS a te pg 0 4 on ed ge on